Skidsporten är som Sverige är mest. Finns det något som man är anhängare till och älskar så är det förbjudet att komma med konstruktiv kritik, det hör inte till att vilja förbättra. Gör man det är man ju inte en ödmjuk idrottare.
Man ska knyta näven i fickan och framför allt:
n n Gilla läget.
Det självutplånande uttrycket som är maskerat som peptalk.
Jag har bestämt mig för att inte gilla läget.
q q Undrar ni hur det är att åka ett SM-lopp? Så här: Timmarna före är långa och för många. Jag vill ut.
Ovissheten om kylan har varit det stora samtalsämnet under dagen. När det verkligen gäller så blev det bättre innan det blev sämre. Vi slapp den värsta kölden och skidåkningen skruvades upp på graciöskalan till en stark etta.
Skiathlon var arbetsuppgiften för kvällen, en tre mil lång sådan i elljus. Minuterna före masstarten tickade fort som vanligt och återigen stod vi där på ett 65 personer långt led i plogform. Jag kunde gå med täten under de två första varven men fick slita ordenligt på stakningen. Hamnade någonstans placering 15-20 och fick till ett snabbt skidbyte. Under skejtdelen turades vi om att dra och kom ikapp ett gäng åkare. Följdes åt och sista varvet drogs farten upp riktigt ordentligt.
När jag försökte svara så gjorde kroppen allt den kunde för att inte vara med på noterna. Tummen trycktes in mot handen och hela vänsterarmen krampade ihop - som vanligt när jag går för hårt - alldeles för länge för att kunna klassas som hälsosamt. Jag var bränd men höll ihop loppet och slutade 17:e.
För egen del har SM i Östersund gått helt okej, jag är varken särskilt nöjd eller missnöjd. När jag sammanfattar de här tävlingarna så antar jag att det är ett fall framåt - om än ett fall i mindre storlek än jag hoppats.
Däremot är arrangemanget från landets största skidklubbar föga imponerande.
Att misslyckas och försvara sig med att startider inte nämnts - vilket det gjorts - och sedan tidigarelägga dessa med 15 minuter - vilket hände i sprintstafetten - är i mina ögon riktigt dåligt.
Att inte markera tävlingsbanor dagen före på grund av att man tagit för givet att alla bor i Östersund och åker på dessa banor året runt är också en säregen företeelse.
n n Visst är det bra att man samlar vinteridrotter och kör 15 stycken under en och samma vecka på gemensam ort. Men det har också stora brister.
Den största är att skidåkningen - som egentligen är den största idrotten - tappar massor med åskådare enbart på att det finns mer udda sporter som folk aldrig annars skulle se, men nu tar den chansen.
Dessutom har vi kört två kvällstävlingar. Jag antar att detta enbart är för publiken skull, så att folk ska hinna hem från sina arbeten och upp på stadion. Men tragikomiskt nog så var det så glest att man hörde sina egna stavtag, och det är inget man önskar på högsta nivå i elitidrott.
Man vill ha bra tryck och folk som bär en framåt. Var är publiken i Sveriges mest skidtäta stad?
Visst kan kvällstävlingar vara ett roligt inslag. Men för oss aktiva är det ack så mycket mer krävande. Vi måste ut och åka skidor på morgonen, vi måste äta tre gånger innan start.
Nej, gör om och gör det rätt.
Skidor ska inte behöva stå som förlorare. Jag tycker att det är dags för sporten att bryta sig ut SM-veckan så att misären inte får fortsätta.