Crazy bananas - du får åka OS

Ni har säkert sett TV-intervjun med SVT:s Jacob Hård. Magdalena Pajala har precis stakat sig förbi Charlotte Kalla på den klassiska sprinten inför en extatisk hemmapublik och tagit sitt första SM-guld i hemstaden Piteå.
"Hur känns det här då?" frågade Hård.
"Crazy bananas! Herregud, jag kände mig så himla stark," svarade en adrenalinstinn Magdalena Pajala.
Några dagar senare när NSD når henne har hon kommit hem till Östersund och ska snart dra iväg på en nio timmar lång flygresa med Vancouver, Kanada och vinter-OS 2010 som slutdestination. Hennes längsta resa någonsin.
– Efter jul har allt gått så himla bra. Dels har jag tränat väldigt bra, varit skadefri och inte haft några sjukdomsdagar alls. Det är svårt att sätta fingret på, men jag mår bara så himla bra mentalt sätt. Glad och harmonisk.
"Det var superhäftigt"
Men hade någon sagt till henne innan säsongen att hon skulle få åka OS hade hon knappt trott den personen.
– Det är en dröm. OS 2014 i Ryssland känns mera realistiskt, sade hon efter säsongens första tävling i Vallsberget.
Några månader senare slöts någon slags cirkel när hon på samma ställe tog SM-guld.
– Det var superhäftigt att jag fick till det så himla bra på sprinten. Det hade jag inte alls räknat med innan. När SM går på hemmaplan är det alltid speciellt. Det var verkligen det roligaste jag upplevt. Det var bland det häftigaste jag upplevt, att få vinna inför hemmapubliken. Det var som så härlig stämning när man kom och åkte.
Vad har du fått för reaktioner efteråt?
– Väldigt positiva. Det är väldigt många som hört av sig med gratulationer och blommor. Det har bara varit positivt.
Blir du igenkänd på stan nu?
– Ja, till och med på Forex kände de igen mig när jag skulle växla pengar. "Jomen, jag känner igen dig från TV". Den där frasen "Crazy bananas!" verkar ha satt sig i de flestas huvuden.
Hur kom det sig att du sa just det?
– Jag vet inte, det var i ett glädjerus och det var det som kom ut. Det var inget jag hade tänkt på innan i alla fall.
Säsongen har varit som ett enda långt förspel som kulminerade på SM. Och då återstår ändå OS.
Det började på Tour de ski med en placering som 22:a på sprinten i Oberhof som följdes upp med niondeplats på sprinten i Prag dagen efter - trots att det var skejt. 
– Sen åkte vi vidare till Toblach där det var ett femkilometerslopp som jag var tolva på. Jag hade inte alls räknat med att jag skulle placera mig så pass högt upp på en distanstävling. Sen var det masstartsloppet i Val di Fiemme där jag lyckades bli nia på 10 km. Så det är kul att man visar att man klarar att åka lite längre distanser också.
Efter åttondeplatsen på världscuploppet i Ohtepää började Magdalena inse att OS inte längre var en avlägsen dröm. På väg upp till Piteå och SM med sambon Jesper Modin ringde tränaren Magnus Ingesson och gav beskedet.
– Först blev jag nästan helt stum, för jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag var självklart jätteglad. Sen när jag hade lagt på och tänkte lite på det i bilen kom det som en känsloexplosion och jag blev så lycklig att jag började grina.
Klassisk sprint ligger närmast
Vad det bli distans på OS är inte klart - men klart närmast ligger klassisk sprint.
– Jag vet inte ens om jag får åka någonting, men det tror jag att jag kommer få göra. Sen vad det blir vet jag faktiskt inte. Men jag skulle väl kunna säga så mycket som att det inte kommer bli 10 km fritt, om jag får gissa.
Om du får välja själv då?
– Nej, det är något klassiskt. Det finns 30 km klassiskt och en klassisk sprint som jag tror hade passat mig väldigt bra. Sen finns det en stafettsträcka och en klassisk del i en pursuit med skidbyte. Men jag blir så himla glad att få åka att jag hade kunnat åka 10 km fritt om de vill det.
Vad har du för mål på längre sikt?
– Jag har ju alltid sagt att jag vill bli bäst, ändå sedan jag var liten. Det är klart att man fortfarande längtar efter att stå överst på prispallen i ett mästerskap eller en världscup. Men jag vill fortsätta utvecklas.
Hur bra kan du bli?
– Jag ser inte att det finns någon gräns för hur bra jag kan bli. Jag tror jag kan bli hur bra som helst. Det känns, speciellt efter den här säsongen, som att inget är omöjligt.