Marit Björgen är den klarast lysande stjärnan på det norska himlavalvet ovanför Holmenkollen. Snacket inför VM handlar i allt mindre grad om huruvida hon kommer att vinna någonting - och allt mer om huruvida hon faktiskt ska kunna vinna allt.
Med tanke på den överlägsenhet som norskan visat upp inför VM är det inte konstigt. Men det finns naturligtvis en annan sida av det mynt som vänt upp en inpräglad bild av en segerjublande Björgen så många gånger under säsongen.
- Det är en enorm press som norskorna kommer att ha på sig, inte minst med tanke på de resultat som de gjort i vinter.
Charlotte Kalla låter en smula lillgammal, lite snusförnuftig, när hon petar med fingret på den enda ömma punkt som överhuvudtaget kan finnas i det massiva norska självförtroendet.
För stor press på Björgen?
Marit Björgen har kvävts av favorittryck tidigare. Inför Turin-OS 2006 var norskan storfavorit och hennes misslyckande då - hon tog bara ett silver - rev upp ett lika stort sår i den norska folksjälen som i Björgen själv.
Men att hoppas på ett liknande scenario den här gången? Nej, det går inte. Kalla bara påpekar det, lite så där i förbifarten. Egentligen är hon lika betagen som alla andra.
- Det har varit imponerande under säsongen, och hur man hanterar den pressen beror mycket på vad man har för erfarenheter. Till exempel Marit, hon har varit både hyllad och trampad på, säger Kalla och skakar på huvudet över den behandling som Björgen utsattes för efter Turin.
- Jag tror att det har gjort henne starkare än någonsin. Och hon kan säkert lära de yngre åkarna massor från den perioden, att våga misslyckas.
Du har aldrig haft en tyngre period. Skulle du behöva en?
- Nja, det är ju en berg- och dalbana för mig.
Nåja...
- Jag tycker att jag lär mig hantera sämre resultat bättre och bättre. Björgen är så allround och har varit det under så lång tid.
OS-stafetten var frustrerande
Även om Charlotte Kalla har gått framåt i sin klassiska åkning har hon fortfarande mycket kvar att lära sig. Det är svårt att se hur hon - eller någon annan i det svenska laget - ska kunna utmana den norska giganten på de individuella loppen.
Kanske är det därför som samtalet så lätt halkar in på VM-stafetten.
Kanske beror det på att den sjukdomsepidemi som drabbade längdlandslaget inför OS-stafetten i fjol fortfarande sitter som en tagg i hjärtat.
- Stafetten är verkligen speciell att få åka, det skulle vara otroligt kul att lyckas. Det skulle vara kul att se hur bra det skulle gå om alla hade en bra dag och vi kunde ställa upp med bästa laget, säger Kalla.
På Vancouver-OS var den svenska skidtruppen i någon slags magisk form. Herrarna lyckades utnyttja det och skapa ett av spelens största ögonblick.
Damerna fick aldrig chansen.
- Det var ju lite frustrerande inför OS-stafetten, när man inte visste vem som skulle åka vilken sträcka och vilka som skulle vara friska, säger Charlotte Kalla.
Anna Haag var oåterkalleligt sjuk och dagen innan loppet kände också Kalla att hon kanske skulle bli tvungen att ställa in sin medverkan.
- Jag visste inte själv om jag skulle kunna åka, jag bestämde mig dagen innan. Hade jag varit hemma hade jag aldrig stuckit ut och tränat den dagen, men jag var tvungen att känna hur kroppen fungerade.
Hur risig var du egentligen?
- Jag var inte symptomfri och då ska man inte träna. Det var mest bihålorna, men det fungerade bra när jag var ute och åkte och sen gick det ju skitbra på stafetten.
"Om alla varit friska..."
Skitbra - med tanke på förutsättningarna.
En orutinerad Magdalena Pajala hade problem redan på andrasträckan och trots Kallas fantastiska sista insats blev det bara en femteplats.
- Vi var supernöjda över att vi kunde vara så bra med tanke på vilket lag vi hade.
...men fasen, om alla hade varit friska.
- Ja, det hade varit kul... Men sån är sporten.
Sån är sporten. Det kommer oftast en ny tävling, ett nytt mästerskap och en ny stafett. Inför Holmenkollen har mycket av snacket handlat om vem som ska ta den fjärde platsen i damernas stafettlag, en diskussion som Ida Ingemarsdotter nu verkar ha satt punkt för.
Men för tjejerna själva finns fortfarande massor kvar att prata om.
- Hur vi ska ställa upp laget, formmässigt, vilka som visar något här och nu. Vi går ju omkring och spekulerar, "hoppas att hon får vara frisk och får till det, hon är en viktig kugge", förklarar Kalla.
Ni spekulerar också?
- Ja, så är det. Vi hoppas ju att alla ska ha en bra dag och få till det.
Det lär behövas. Hundra tusen norrmän kommer att klä Holmenkollens skidstadion i blått, rött och vitt.
Fler lär flockas ute i spåren. Men att åka inför en stark och högröstad hemmapublik är ingen nackdel i Charlotte Kallas huvud.
- Jag upplever det som positivt att tävla i Holmenkollen. Jag har aldrig varit med om att publiken har psykat mig, men det kanske blir annorlunda när det är mästerskap. Jag hoppas att det blir lite svenskar ute i spåren också.
Du låter som en reklamfilm för Holmenkollen?
- Ja, men det är helt fantastiskt. Jag har tävlat två gånger där och stämningen som man känner redan under träningen kvällen innan loppet är otrolig. De börjar spänna upp tält, dofterna av lägereldarna sprider sig och det är glada tillrop ute i skogen... Det känns som att publiken trivs lika bra som vi aktiva. Jag tror att det kommer att bli ett väldigt spännande VM.