”Gröten är kall nu. Äh, fan, det är bara att äta. Hiirikoski gillar när jag käkar nyttigt”.
Luleå Hockey/MSSK-tränaren Fredrik Glader sitter i tv-soffan och kollar på Sverige-Finland. De två landslagen innehåller totalt sju spelare från hans lag.
En av dessa är Jenni Hiirikoski – den finländska backstjärnan som flera gånger blivit utsedd till världens bästa back.
Förutom att ha styrt upp kosten för Glader och flera andra i Luleå Hockeys organisation har hon under det här OS:et visat sin höga klass.
Hon spelar powerplay, boxplay och slukar enorma mängder speltid.
– Kommentatorerna och experterna är chockade över att hon spelar så mycket. Hon spelade 28 minuter i första matchen, till exempel. Men hon spelar ju minst lika mycket hos oss, säger Fredrik Glader.
Han tar en sked med gröt och mjölk.
När Sporten kommer hem till Luleå Hockey-tränaren är hans pappa på besök.
– Farsan, vet du hur gammal Riika Välilä i Finland är?
– Nä.
– 44. Så än finns ju chansen för dig, hörru.
En tugga gröt till.
– Henke, farsan tycker att spelarna är bortskämda i dag. När han lirade fick de skotta bort snön själva.
– Jo, det var ju så.
”Vad fan gör du?! Kolla OS istället för att ringa mig, för fan! NU gör Finland 3-0. Visst är hon bra, Hiirikoski? Nä, nu lägger jag på. Vi hörs sen”.
Glader förklarar:
– Det var en som ringde för att säga att Hiirikoski är så jävla bra.
Första perioden tar slut. Finland leder med 3-0.
– 3-0… Det här var inte vad Boork ville ha efter första.
– Det här var för jävla tråkigt. Nu vill jag ha kaffe. Hoff, vad det här vad tråkigt.
Under matchen avslöjar Glader också att han försökte värva Finlands forward Susanna Tapani för ett par år sedan.
– Det var när Emma Nordin blev skadad. Men hon sa nej.
Varför?– Hon är stor ringette-stjärna. Det har aldrig nån hört talas om i Sverige vad det är för sport. Men hon är stor stjärna där och ville spela slutspel i Ringette. Så hon kunde inte komma hit.
Ringette är en relativt liten sport som påminner om ishockey.
Andra perioden är igång.
Ett fat med kanelbullar står på träbordet framför soffan.
– Äh, jag tar en till, säger Glader.
– Vad säger Hiirikoski då, frågar hans sambo Sanna Markgren.
– Hörrni, ingen får säga nåt till Hiirikoski om det här.
Vilka av dina nio OS-spelare är du mest imponerad av så här långt?– Jag tycker att Stenberg var Sveriges klart bästa spelare i den första matchen. Sen försvann hon lite. Nordin tycker jag synd om. Hon spelar med Erika Grahm och Olivia Carlsson. Det är absolut inget illa om dem, men Nordin behöver spela med andra typer av spelare för att få ut sina kvaliteter. Fällman är gedigen. Hon är så bra som hon alltid är. Ska jag ta Finland med?
Ja.– Det är ingen hemlighet att Hiirikoski och Michelle Karvinen är så här bra. De växer ytterligare när det blir så här viktigt. De är världsspelare. Tulus har spelat otroligt bra så här långt. Hon gör sina lagkamrater bättre. Savolainen har varit bra, men kommer att kunna bli ännu bättre ju äldre hon blir.
Dina nordamerikanska nyförvärv då?– Meaghan Mikkelson har varit ruggigt stabil. Hon har spelat mycket. (Jennifer) Wakefield har spelat både powerplay och i fem mot fem. Hon har varit otroligt kraftfull i sitt spel, men hon har kanske spelat lite mindre än tidigare.
”JAJJEMÄN!!!”. Glader ställer sig upp och jublar. Anledningen: Emma Nordin reducerar till 1-4.
– Fan vad bra. Hon gör det på egen hand. Fan vad kul, det var skönt för Emma Nordin. Är det nån jag är glad för, så är det Emma Nordin.
Glädjen blir inte långvarig. Bara nån halvminut senare gör Finland 5-1.
Men återigen väcks ett minimalt svenskt hopp (eller?). Ännu en gång är det en Luleå-spelare som gör Sveriges mål.
Rebecca Stenberg kommer fri och avslutar kliniskt – stolpe in.
– Fan vad snyggt! Luleå levererar! Det här var ju sjukt kul att se.
Men närmare än så kommer aldrig Sverige.
Till slut vinner Finland med hela 7-2.
– Du, Fredrik…, säger sambon Sanna Markgren.
– Ja?
– Trodde inte du att det skulle bli en jämn match?
– Jo, det trodde jag ju…
Vad tycker du annars om Sveriges insats i dag, Fredrik?– Dålig. Det är inte så mycket att säga. Men samtidigt så är jag överraskad att det ändå är 7-2, att det är så stor skillnad trots Sveriges förberedelser i tre-fyra år. Det är synd. Jag lider med tjejerna, säger Glader och fortsätter:
– Litegrann kan man prata om att Leif Boork är ansvarig för det. Absolut är det så. Men tjejerna är också ansvariga för det, det är de som spelar. De kan inte vara nöjda med sin prestation heller. Det är en helhet, det är en lagsport. Jag hade hoppats på mer än det här.
Glader tittar bort. Blicken fastnar istället på en laptop i soffan.
– Det är tur att vi har Kalla.