Sara Hagström, Hanna Lundberg och Tove Alexandersson jublar efter VM-guldet i stafett. ”Det var den bästa dag i mitt liv”, säger Lundberg om söndagen när hon fyllde 21 och blev världsmästare.
Efter VM-succén i Schweiz förra veckan landade OK Renens orienteringsstjärna inte i Luleå. När Sporten når Hanna Lundberg är hon i Falun och laddar inför O-ringen som börjar på lördagen.
Och nu har hon börjat smälta VM-veckan.
– Jo, men det börjar väl sakta att sjunka in. Jag har varit väldigt, väldigt trött sen jag kom hem, så det har blivit många timmars sömn, säger Hanna Lundberg.
Debuten i senior-VM i schweiziska Flims-Laaz slutade med två medaljer. Individuellt brons i medeldistans på lördagen och på söndagen var det Lundberg som gjorde guldrycket när Sverige vann stafetten.
– Det är nog den häftigaste veckan jag har upplevt. Det är så otroligt många intryck och det var så otroligt intensivt. Man får verkligen göra det man tycker mest om i världen: tävla och springa i skogen. Och man är tacksam för att man får ha gett sig själv chansen att vara med om det.
Det var en hyfsad söndag också med guld på din födelsedag (hon fyllde 21)…
– Det kan ju inte bli bättre. Jag sa det till min familj: Det här var den bästa dagen i mitt liv och den är nog svår att toppa.
Så du behövde inte få några presenter från familjen?
– Nej, det hade jag inte tid med. Det var nog med annat, haha.
Det har inte varit någon rak väg till VM-succén för Lundberg. Hon har varit skadedrabbad de senaste åren och missade VM förra året. Hon kom tillbaka i höstas, men uppladdningen inför mästerskapet har inte varit lätt.
– Jag har haft en vinter där jag har haft löparknä från november till mars. Sen har jag haft ont i en fot under april. Sen har jag haft lite ont i ett hopparknä i maj. Det har varit saker hela tiden. Men så är det ju på elitnivån. Det är alltid något som skaver. Jag har kunnat hålla mig löpande mer eller mindre hela vintern och det är det viktiga.
Svårighet nummer 2 handlar om terrängen i Schweiz.
– Jag fick nog göra så att den passade mig. Det gjorde den inte från början. Men man fick jobba på det. Jag har tillbringat många månader i Schweiz för att förbereda mig för det, säger Lundberg och förklarar:
– Den stora skillnaden är att det är mycket mer kuperat där och vi i Norden brukar prata om att det är väldigt mycket detaljer på kartorna. Det är mycket småhöjder och grejer i skogen jämfört med en sluttning i alperna där det är väldigt plant. Det finns inte så mycket detaljer på kartorna och det blir en annan typ av teknik.
Ett tag verkade hon ha kört fast.
– Jag var otroligt frustrerad i början på våren när jag inte fick till det och visste att det här kommer inte räcka till något VM. För först ska man ju ta sig till VM. Men så fick jag till det till slut.
Vägen till att lyckas har handlat om fyra besök i alpvärlden för att scouta VM-terrängen.
– Jag var där i höstas i typ en månad. Sen har jag varit där tre svängar i våras innan VM också. Vi var också på plats två och en halv vecka innan VM började på ett precamp, säger hon och fortsätter:
– Tävlingsområdena får man aldrig vara på inför tävlingen. Vi har sökt igenom alperna efter liknande kartor. Så vi har varit i Italien, Österrike och Schweiz. Allt för att hitta så relevant terräng som möjligt.
Hanna Lundberg biter i den indidviduella bronsmedaljen.
Terrängen i Åre där O-ringen avgörs bör också fungera för henne.
– Jag tror att den passar mig bra. Sen är det alltid så att VM-löparna blir inkastade i det hela. Jag har tänkt på Schweiz i två år och haft all fokus på det. Och nu blir det: ”just det, det är O-ringen i övermorgon”. Men jag tror att det ska bli bra.
Som ungdom och junior har Lundberg vunnit O-ringen fyra gånger. Men det här blir första gången som hon tävlar i seniorklassen i klassikern. Hon slipper dessutom möta superstjärnan Tove Alexandersson som står över.
– Det är klart att man vill vara med och slåss om segern. Har man sprungit VM och tagit medaljer där är det ett naturligt mål att ha. Men sen har vi en världscup om två veckor så för mig kommer mycket att handla om att känner jag mig det minsta osäker så kommer jag inte att fortsätta. Det här är inget mål för säsongen, utan det är mer att jag åker dit för att göra det tillsammans med klubbkompisarna.
Märker du som elitlöpare av att O-ringen är en folkfest?
– Ja, verkligen. Det är det man saknar lite som världscuplöpare. Att man får så mycket färre tävlingar hemma med klubben. Det här är verkligen min chans att duka upp ett långbord på kvällen och prata med alla helt enkelt.