Gänget från Bergnäsets AIK är på väg att lämna Finland. Sporten når Richard Holmgren på söndagseftermiddagen. Han sitter i en minibuss full av sovande orienterare.
– Vi plöjer genom Finland här nu. Per kör just nu, sedan har vi Harald, Gunnar, Ulrik och Joar. Oskar ligger och sover här, säger Richard Holmgren.
Hur var det?
– Det var en fantastisk upplevelse igen som vanligt. Vi har haft det bra, inga skador egentligen...
Men. Saker och ting går sällan som man har tänkt sig. Så när Baiks orienteringstränare Per Ögren planerat att inte springa någon sträcka på årets Jukola utan helt enkelt vakta i tältet och sköta växlingarna för de övriga i laget – blev det naturligtvis inte så.
– När Nils (Henriksson) blev skadad tänkte vi att vi skulle kunna lösa det på plats, kanske låna in någon av Vittjärvstjejerna som var där. Men det gick inte så då fick jag ställa upp helt enkelt.
Det beslutet fattades när första sträckan startat. Per Ögrens orienteringsskor fanns i bilen på parkeringen 3,5 kilometer bort. Bara att låna cykel och ta sig fram och tillbaka. Nå, allt kan inte gå på ett snöre. Men för Bergnäsets förstalag började alltid strålande bra. Ut på första sträckan gick Ulrik Nordberg med startnummer 229.
– Med min startposition blev det lite väl jobbigt i början, jag fick avancera massor. Jag startade ju med 228 lag framför mig och jag var tvungen att göra rätt mycket i början.
När den värsta trängseln passerats och skogspartiet började var Ulrik Nordberg någonstans på position 80 och efter det gick det otroligt bra. Från gaffel till gaffel klättrade han bland placeringarna.
– Fram till sista gaffeln, ung tallskog och lätt sluttning utför. Då gjorde jag ett paralellfel och var vilse. Då är det svårt när det inte finns något tydligt att läsa in sig på och så gick det lite tid.
Ändå kom han in som 51:a man och gav sitt lag en rejäl smakstart. Näste man ut var Albert Askengren som gick ut på sträckan som kallas "den långa natten". 14,3 kilometer mörkerorientering och en rejäl tur uppför ett berg i Joensuu. När han väl kom i mål var det någonstans kring placering 150. Joar Svartholm tog över och gick som en klocka. Rasmus Wickbom på sträcka fyra – klocka. Oskar Öqvist stod för en riktigt bra prestation på sträcka fem. Växlingen utförd och Mattias Johansson gav sig ut på näst sista.
– Där gick det väldigt fort i början och han gick riktigt bra. Sedan blev det en krok, som kan hända. Ingen katastrof men inte pricken över i:et, säger Per Ögren.
Sista sträckan föll på Gunnar Holmgren. 13 kilometer och en till sväng över berget.
– Det visade sig att de längre sträckorna var mycket tuffare fysisk löpning. Riktigt mörande.
Men allt slutade lyckligt för Baiks första lag. Placeringen blev 115, klubbens bästa hittills. Ulrik Nordberg, som såg fram emot den mäktiga starten (tänk militärkanoner), var besviken.
– Ja, en riktigt besvikelse faktiskt. Det var kyrkklockor som lät jättelite. Man var osäker ifall det ens var klockan som börjat slå. Men alla började springa och det var bara att hänga på.
Andralaget, bestående av Peter Westin (inlånad från Vittjärvs IK), Filip Salén, Richard Holmgren, Harald Larsson, Gabriel Larsson, Per Ögren och Vojtech Bartos hade inte en lika smärtfri natt.
– Peter gjorde vad han behövde, det är svårt att komma om när man startar med nummer 1200. Sedan gjorde Filip ett kanonlopp.
Men något stod inte rätt till. Filip Salén passerade första kontrollen på en grym tid, men sedan slutade han synas på passeringarna.
– Man kan kolla i telefonen och se några kontroller där. Men det visade sig att hans bricka slutat fungera och han gick ju som tåget. Han gick bättre än Albert på andra sträckan. Men eftersom vi missade växlingen tappade vi 15-20 minuter.
Vilket gjorde livet extra tufft för 17-årige Harald Larsson som skulle göra sitt första orienteringslopp på 12,3 kilometer – någonsin.
– Så han fick alla stressfaktorer man kan tänka sig innan loppet. Men han gick runt och det gjorde han fantastiskt bra, säger Per Ögren.
– Han gjorde någon bom på första kontrollen..men jag sade det till honom, man kan inte gräva ner sig över det med tanke på allt som hände innan.
Även Gabriel Larsson fick en tuff uppgift: Tugga i sig 11 kilometer orientering, en utmaning han aldrig ställts inför tidigare.
– Både Harald och Gabriel fick en lite för tuff uppgift. Men de fixade det och det är en bra erfarenhet för framtiden.
Per Ögren gav sig själv ut i näst sista spåret och lämnade över till Vojtech Bartos som gjorde en grym sista sträcka och såg till att Baik:s andra lag för första gången gick runt Jukolakaveln.
Annars bjöd Joensuu på en annorlunda Jukolakavel.
– Det var inte helt mörkt när vi gick ut faktiskt. Det var något nytt, man behövde ändå lampa för att se men annars har det varit kolmörkt, säger Per Ögren.
Andra saker var sig lika.
– Bara bastun var en upplevelse.
På den stora yta där man ställt upp uteduschar huserade tre tält av industristorlek.
– I dessa har man satt in fyra-fem stora vedeldade kaminer i mitten. Sedan är det två läktare där man sitter, säger Per Ögren.
– Varje sådan bastu rymmer 100 man och det sitter folk kloss mot.
Slutligen, vem vann Jukola? Jo, IFK Göteborg lyckades med det som inget svenskt lag gjort på 25 år. Man vann Jukolakaveln före finska hemmafavoriterna Koovee med en totaltid på 7.31.45.
– Det känns otroligt mäktigt! Det var 25 år sedan ett svenskt lag vann, och att vi dessutom tar dubbeln i år med Tiomila och Jukola gör det bara ännu större för oss. Just nu är man väldigt glad och väldigt trött, säger Johan Högstrand som sprang andrasträckan.
Att vinna både Tiomila och Jukola är något ännu mer sällsynt men med den klass av orienterare som IFK Göteborg ställde upp med är inget omöjligt.