En premiär som gav fler frågor än svar
En hel höst har vi pratat om Luleå Baskets fantastiska bredd.Men när Lisa Ängefjord blev sjuk strax före premiären fanns det plötsligt ingen annan som kunde skjuta. Det finns bara en fråga att ställa.Är Luleå Basket verkligen så bra som alla trodde?
Jag lämnade precis ett omklädningsrum fyllt av arga och deppiga spelare.
Jag lämnade en förbannad Dennis Pihl.
De lär nog hänga kvar där ett bra tag allihopa. Rannsaka sig själva. Skämmas lite.
Själv sitter jag här på läktaren och känner mig lurad.
Hela hösten har alla - inte minst jag själv - hyllat Luleå Basket som en given guldkandidat.
Efter att klubben spikade sitt skyhöga guldmål fanns det inget som talade emot laget.
Inte ens historien.
q q Med fjolårsstommen intakt och nyförvärv som Scott, Grahn och Olheim var det inget snack.
Luleå Basket var äntligen redo för sitt första SM-guld.
Jag skriver det sista stycket i imperfekt. Det känns bäst så.
För nu har damligan startat. Luleå Basket har spelat premiär och laget har visat upp stora brister.
Efter matchen mot Telge har det vaknat en tvivlare i mig.
n n Det är mycket som måste bli klasser bättre om Luleå Basket ens ska ta sig vidare till slutspel.
4 Skyttet måste nämnas först.
Det gjorde ont att se spelare som Stina Nilsson, Josefin Olheim och Emma Nilsson skjuta så dåligt. Jag menar, inte ska en damligaspelare skjuta airballs?
När Lisa Ängefjord tvingades sitta bredvid med feber fanns det ingen annan spelare som klev fram.
Så mycket för den fantastiska bredden.
4 Försvarsspelet var en annan besvikelse.
Telges gigant Amanda Zahui styrde och ställde lite som hon ville. Och Jennifer Kücükkaya fick ostört sänka treor i sista perioden - i ett skede då Luleå fortfarande hade chansen.
Vid ett tillfälle sprang Cleo Forsman igenom hela planen utan så mycket som en touch i ryggen och sänkte bollen hur enkelt som helst.
Då rök Pihls kavaj för övrigt.
Luleåspelarna såg ut som trötta 14-åringar i en gympasal väntandes på nästa håltimme.
4 Inställningen var inte bra.
Det spelade ingen roll hur mycket Dennis Pihl skrek. Eller hur mycket spelarna tjatade på varandra. Det var hela tiden fem spelare på planen som körde sitt eget race.
Det var inte ett lag som förlorade premiären mot Telge, det var ett gäng individualister.
Jag tror fortfarande mycket på Luleå Basket den här säsongen. Det är faktiskt bara en match spelad och premiärnerver är alltid luriga.
Men jag kan låta bli att undra: Var det här en engångsföreteelse? Eller är det så att Luleå Basket faktiskt inte är så bra som alla trodde?
Mot Eos borta i nästa omgång - och framför allt mot Solna i hemmapremiären - vill jag ha svar på de frågorna.
n n Sabrina Scott är två matcher bort. Det känns nog bra för Dennis Pihl att ha i alla fall den karamellen kvar.
Så jobbar vi med nyheter