SOTJI/LÄNGDSKIDOR
I lördags tog Charlotte Kalla silver på premiärdistansen skiathlon på Sotji-OS. Efter en kväll av festligheter, samvaro med familjen och firande i OS-byn väntar allvaret på skidstjärnan från Tärendö igen.
Eftersom Kalla nu har fyra tävlingsfria dagar – hon åker inte sprinten på tisdagen – är det träning och återhämtning som gäller.
– Det är egentligen bara positivt. Hon hinner fara ut och åka lite skidor, kanske få en dags vila. Det blir skönt för henne, säger förbundskaptenen Richard Grip, som jämför med Kallas värsta konkurrent Marit Björgen, som både ska åka sprinten och lär ta en medalj.
– Hon ska åka loppen, hon ska ner på medaljutdelningen på kvällen, hon ska göra media – de som kör lördag, tisdag och torsdag får ett väldigt tufft program.
Framför allt handlar det om att få Kalla att behålla formen i det långa loppet, enligt Grip.
– Det kanske inte genererar jättemycket till klassiska loppet, men i slutändan, till tremilen, kan det ge en del. Det är ju det som Charlotte och Magnus har pratat mycket om.
En avvägning, helt enkelt.
– Ja, det handlar ju om att känna var man har störst medaljchanser. I fjol på VM var ju tremilen i klassisk stil. Det är ju inte hennes största chans och då var det kanske lika bra att åka teamsprinten. Här är programmet ett annat, då får man göra korrigeringar.
Men det finns orosmoln på himlen, trots att den skiftar i silver. Spåren i bergen ovanför Krasnaja Poljana är inte alls utformade för träning.
De är helt enkelt för tuffa för att träna i.
– Alltså, så länge vädret håller sig så här går det bra. Det är så varmt att åkarna kan vara ute länge och därmed kan åka väldigt långsamt. Men om det börjar snöa och bli kallare går inte det, och då kan det bli problem, säger Rickard Grip.
Det blir för jobbigt att åka i deras normala takt, helt enkelt?
– Ja, lite så. Man vill ha spår där man kan åka på ett platt spår där man inte behöver ta i särskilt mycket muskulärt. Det handlar bara om att vara ute och mysa på.
Ingen hårdträning under OS?
– Nej, det man gör här gör ju ingen skillnad, generellt sett. Det handlar om att återhämta muskulaturen, hålla igång och bli av med slaggprodukter.
Tävlingsspåren är så skoningslösa att det svenska skidlandslaget tagit med sig både träningscyklar och rullskidor till vinter-OS, bara för att åkarna ska kunna få sin normala fysiska aktivitet utan att slita ut sig.
– Vi har tagit med oss prylar för att kunna hantera alla situationer, säger Grip.
Det kan till och med bli så att Kalla går ut och promenerar med stavar – klassisk pensionärsträning, alltså.
– Ja, faktiskt. Vi har inte gjort det än, men den tanken finns. Återhämtning och att bli av med slaggprodukter – det är det viktigaste. Då är stavgång helt okej.
Det finns också en mental aspekt av det hela. Att bli sittande i OS-byn är inte alltid optimalt, men närheten till tävlingarna på just de här olympiska spelen gör ändå rädslan för den så kallade hotelldöden överkomlig.
– Det är ju nära till allting. Vill de gå upp och kolla på tävlingarna tar det fyra-fem minuter, alpina tävlingarna är en halvtimme bort. I Whistler, där vi bodde under Vancouver-OS, handlade det ju snarare om flera timmar, säger Grip.