Ett litet vitt parhus på en villaslinga några hundra meter från Älvåkra ishall i Älvsbyn. Mellan tallarna håller solen på att bryta igenom höstmolnen, nattfrosten rinner ner i den överfulla regntunnan. Nyckeln sitter i dörren, ett skåpsläp står på garageuppfarten. Inne i huset skäller en hund samtidigt som en kvinnoröst, med måttlig framgång, försöker tysta jycken.
”Rut, nej, inte skälla… Kom in!”
Världens bästa skotercrossförare sitter på huk medan hon försöker hålla fast franska – och ytterst vänliga – bulldogen Rut, 4, som inte får hoppa eftersom hon drabbats av diskbråck.
Elina Öhman kommer från en familj som präglats av motorsport – och till och med präglat motorsporten. Kusinerna Emil, Adam och Filip är alla skickliga skotercrossåkare, sambon Petter Nårsa likaså och pappa Mats har bevisat att det går att tävla med de bästa rallycrossförarna i världen även om man knappt kan röra sig.
Å ena sidan: Att Elina Öhman blev skotercrossförare är inte konstigt. Det konstiga är väl snarare att det dröjde tills hon var 15 innan hon började.
Å andra sidan: Pappa Mats bröt ryggen och blev förlamad efter att ha kraschat på en skotercrosstävling. Kanske inte, ändå?
– Äh, det har inte påverkat mig alls. Jag minns inte ens att pappa har kunnat gå, jag var bara tre år när olyckan hände. Det har aldrig oroat mig, han vill ju bara vara som vem som helst och jag har aldrig sett honom som något annat.
Så varför dröjde det?– Jag hade andra intressen och fastnade aldrig för skotrarna. Nog tyckte jag det var kul att vara med på tävlingarna, men att köra… Att vara tjej kändes lite sådär, jag tyckte det var lite jobbigt med alla killar som skulle tycka si och så. Men när jag väl testade gick det så bra att jag blev biten.
Motorsporten är mansdominerad och känns åtminstone på vissa håll rätt chauvinistisk, med ”gridgirls” och lättklädda damer kring prispallen.– Jo, nog är det väl så, men jag är inte sån som reflekterar särskilt mycket över det. Visst är det mansdominerat – men jag kan vara i USA och tjäna pengar på att göra något jag verkligen tycker om. Samtidigt är det stor skillnad jämfört med killarna.
Tror du att du haft det lättare än andra kvinnor, i och med att din släkt redan är inne i sporten?– Det är definitivt en fördel. Alla har tyckt att det varit naturligt, att jag ska vara med. Kanske är det svårare för andra tjejer att komma in.
I början av november åker Öhman och sambon Petter Nårsa – i fjol förste svensk någonsin att vinna stortävlingen X-Games – över till Elk River, Minnesota i USA där de har sin bas under proffssäsongen. Det är tredje året som hon kör, Nårsa har varit över fler år.
– Vi kan fokusera på ett helt annat sätt. Där blir det ett jobb, här hemma har vi jobb samtidigt som vi kör skoter. Där kan vi bara köra skoter och träna fys, lägga ner mycket mer tid på det.
I fjol tog Elina Öhman hem Pro AM-damklassen på den amerikanska proffscirkusen efter att ha vunnit 14 av 16 deltävlingar, slutat tvåa i en och kraschat i en. Dessutom blev hon världsmästare för tredje gången, på hemmaplan i Älvsbyn.
Hon är inte bara bäst i världen – hon är överlägsen.
– Jag har tränat väldigt hårt, det ligger mycket jobb bakom det. Jag en tävlingsmänniska och har fått mycket hjälp av min familj. Jag har tränat mycket med Petter, Emil och Adam. De är ju bland de bästa på herrsidan, jag har kunnat ta efter mycket av dem, de har pushat mig.
Du älskar att tävla – men vad finns kvar att tävla om?– Jag tycker fortfarande det är underbart att vinna. Men framför allt vill jag utvecklas, jag vill kunna utmana killarna ännu mer.
Det finns dock fysiska begränsningar. När det gäller den tyngsta klassen, den som sambon tävlar i, kommer Öhman aldrig att kunna tävla på rättvisa villkor. Hon är helt enkelt för kort, väger för lite och kan inte frammana den hävstångseffekt som krävs för att kunna ta kurvorna lika snabbt som herrarna. I de lättare klasserna, däremot…
– Det är för stor fysisk skillnad, det är för tungt att brottas med skotrarna i Petters klass. Men jag kan definitivt utmana killarna i andra klasser. Sista året jag körde här hemma kvalificerade jag mig för herrarnas SM, det är jag den enda tjejen som klarat och det är jag jättestolt över.
Vad krävs för att du ska utmana killarna på riktigt?– I proklasserna är det svårt, men i sportklasserna har jag ju kört en del. Jag måste bli starkare, för längre kan jag ju inte bli. Det är bara att fortsätta träna hårt.
Du är 23 nu, i en sport där veteranklassen börjar vid 30. Hur länge kommer du att hålla på?– Jag tror inte att jag kör tills jag är 30. Jag tar ett år i taget, så får vi se hur det går. Jag och Petter får se vad som händer. Vi har ju varit tillsammans sedan jag var 15, båda börjar väl längta lite efter familj.
Sitter er USA-satsning ihop?– Lite så känns det, men vi har inte pratat så mycket om det. Jag har ingen dröm vid sidan av skoteråkandet, men plugga ska jag göra. Jag gick ekonomisk på gymnasiet, så kanske något sånt. Jobba på bank?
Inget inom sporten?– Nä, jag vill ha det mer som ett fritidsintresse.