Vissa ögonbryn har redan höjts apropå den nya inriktningen. För även om grundkondition är a och o i såväl basket som långdistanslöpning är de bägge sporterna ungefär som - natt och dag:
- Ja, folk brukar säga just det. Och visst är basketens korta sprints rena motsatsen till långdistanslöpning, medger Elisabet Clausén med viss munterhet efter att ha avverkat söndagens enmilssträcka i Morjärvsterrängen.
"Luften gick ur"
Från håret rinner floder av regnvatten, och långt upp på benen syns stänk av lera. Inte riktigt samma förhållanden som vid Luleå Baskets matcher, alltså.
Men den tidigare elitguarden stortrivs:
- Det här känns jättekul och jag känner mig oerhört motiverad, intygar Elisabet Clausén.
Enligt henne är detta också orsaken till att hon sedan i våras slagit till med flera segrar och tider på milen kring 37 minuter, vilket faktiskt bara är sekunder från Norrbottens allra bästa:
- Jag har alltid tyckt om att springa, och haft lätt för det. Och nu behöver ju inte löpningen komma i andra hand.
Anledningen till detta hänger ihop med förnyelsen av Luleå Basket och att hon inte skrivit på något nytt kontrakt.
Ett beslut som egentligen inte togs av henne själv, men som känns helt okej:
- Hela året gick alla omkring och väntade på ett guld, och så blev det ett silver. Klart att det kändes som en förlust och att luften lite gick ur en, säger Elisabet Clausén.
Att resultaten i löpning tvärt emot basketsammanhang bara hänger på hennes själv ser hon som en nytändning.
Överlägsen i Morjärv
Fast övergett sin gamla sport har hon ändå inte.
- Jag älskar lagsammanhållningen, och hoppas och tror att jag kommer att spela med Luleå Stars till hösten. Det skulle vara väldigt lagom. Då hinner jag både med pluggandet till hälsovägledare på LTU och, förstås, löpningen, säger Elisabet Clausén.
Med sig tar hon piggheten. Samtidigt lär hon precis som i basketen inte tillhöra till de allra längsta med sina 155 centimetrar i strumplästen.
- Nej, jag får ta många men korta steg, skrattar Elisabet.
En taktik som räckte till en överlägsen seger i Morjärv, flera minuter före hemmalöparen Cornelia Henriksson. Och känslan, den var exakt som vid en basketseger:
- Vinnarskallen är ju densamma!