Solen lyser och den blå hardcourtmattan värmer under fötterna. Johanna Larsson, 28, vandrar in på träningsbana 25 i Melbourne Park Arena med väska med racketar hängandes över axeln. Tränaren Mattias Arvidsson häller ut en påse med bollar som samtliga är märkta med ett A och ett O. Australian Open är årets första Grand Slam och det är här som tennisproffset och den före detta Bodentjejen Johanna Larsson trivs som allra bäst.
– Jag älskar att spela här, det här är årets höjdpunkt, De tar hand om oss spelare på ett fantastiskt sätt, säger 28-åringen till NSD och torkar lite svett ur pannan.
Johanna Larsson söker skugga under ett av parasollen och på håll kan man höra några av de 72 000 åskådare som kommit för att se tennisen i Melbourne Park den här första tävlingsdagen. Samarbetet med tränaren Mattias Arvidsson inleddes redan 2009.
– Nu har hon en backhand som hon litar på och vågar använda på ett helt annat sätt än tidigare. Det är nog där som hon har förbättrat sig mest, säger han.
Och livet som tennisproffs är sällan bättre än i Australien.
– Det är kanske den bästa Grand Slamen som vi har. Ja, det kanske rent av är den bästa tävlingen på hela året. Så det är bara att njuta så mycket det går vid sidan av tennisen, säger hon.
Vad gör du när du njuter och inte är på tennisbanan?
– Man tar kanske en tur ut och kollar på någon match och bara mår gott och suger åt sig av atmosfären. Sedan är det ju alltid härligt att komma hit från Sverige den här tiden på året. Man kan gå ut i shorts och t-shirt och bara det känns ju rätt lyxigt.
Finns det något annat som gör att trivseln är så stor här?
– Det tar hand om oss spelare på ett fantastiskt sätt.
En del bra minnen från tävlingsbanan också med kvartsfinal för två år sedan?
– Ja. I dubbel. Det var ju fantastiskt roligt. Det hade vi inte alls förväntat oss. Vi tyckte att vi hade ganska tuff lottning och slog bra spelare. Tyvärr tog det slut i kvarten. Speciellt i åttondelen när vi mötte Kuznetsova (Svetlana) och Stosur (Samantha). Det är en match som jag nog alltid kommer att komma ihåg. Den väcker riktigt bra minnen. Det var första gången som man hade förtjänat att spela på en riktigt stor arena. Och Kuznetsova som är en så pass bra spelare. Och ett viktigt avstamp för mig och Kiki (Bertens) i vår dubbelsatsning.
Och ni inledde ju året med att vinna en dubbeltitel i Auckland på Nya Zeeland?
– Ja, där funkade det klockrent. I slutet på 2016 funkade det också riktigt bra. Då vann vi både i Linz och i Luxemburg. Vi hade faktiskt fyra raka dubbeltitlar efter segern i Auckland.
Vad är det som gör kemin mellan er?
– Vi har väldigt roligt. Sedan respekterar vi varandra ganska bra. Båda har första fokus på singel och har någon känningar så vet vi att backa och inte pusha. Och måste någon dra sig ur så är det okej. Den balansen har vi hittat. Sen när vi är friska och på är vi alltid där för varandra. Spelar den ene inte så bra så kan den andra höja sig istället. På så sätt driver vi och hjälper varandra. Det tror jag är viktigt och det är också en skön känsla.
Vilken målsättning har du om du ser singelsatsningen i ett längre perspektiv?
– Jag vill in topp 20, det är inget snack om den saken. Hade jag inte velat bli bättre så hade jag lagt av för länge sedan. Dit vill jag men vi får se om det räcker.