För ett ögonblick under sammanräkningen av resultaten efter tvådagarstävlingen hade laget från Sunderbyns Sport- och Jaktskytteklubb faktiskt tredjeplatsen. Men Robert Siikavuopio (131), Patrik Boström (126) och Anders Rånlund (127 träff) fick bara uppleva medaljglädjen ett ögonblick innan ett felaktigt infört resultat korrigerades och skickade upp Gyttorps Sportskytteklubb på pallen.
Å andra sidan var det inte många som vågat tro på hemmamedaljer i den sydsvenskt dominerade grenen av lerduveskytte. Luleåklubben är den nordligaste med sportingutrustning och det är något som fått Kirunaskytten Robert Siikavuopio att ta till en ovanlig åtgärd för att kunna träna.
– Jag har skaffat stuga här på grund av sportingen, säger han, flinar och fortsätter:
– Men vi har ändå inte alls samma träningsmöjligheter som elitskyttarna i söder. De skjuter januari till december medan vi har skytte maj till augusti. De ligger på 15 000 skott, jag på 2 000 … fast nästa år hoppas jag kunna träna mer.
Nuvarande nivå räckte i alla fall till 171 träff (av 200) vid VM i Tallinn för tre veckor sedan. ”Mitt i världen”, som Siikavuopio med ett skratt kallar resultatet.
Sjundeplaceringen vid hemmatävlingen hade dock kunnat putsas en smula om det inte varit för en inledande 19-serie (av 25) på fredagens första bana – och 19 också vid lördagens andra. Övriga fyra serier var alla på 23 eller 24 träff.
– Jag är inte nöjd, inte alls. Målet var 23 i snitt och det ska man ha på en sådan här tävling men vi i klubben har som hemmaarrangörer mycket ”mickel” med annat, vi har tänkt lerduvor i två månaders tid nu, säger han och tillägger:
– Men man kan inte bara skylla på sådant, det är skit bakom kolven också …
23 i stället för 19 i de två serierna skulle räckt till en tredjeplats, bakom andraplacerade David Molin, Falköping med 143 och segraren Martin Andersson, Nimrod, med 146 träff. Andersson, segrare i fjolårets RM, fick därmed visa sin klass också i sportens första SM. Bara fyra duvor borta – men han menar ändå att det kunnat gå bättre.
– I sista serien på bana ett sköt jag 24 och i första dubblén på sista plattan sköt jag lite för fort. Det straffar sig direkt, en dum bom, men man får vara nöjd ändå.
Till saken hör att ett antal landslagsskyttar saknades på grund av föregående helgs VM i Minnesota.
– De som sköt där hade definitivt varit med och rotat bland de fem bästa – men de hade inte vunnit, avslutar Andersson och skrattar.