Marcus Hellner fick sitt stora internationella genombrott i och med ”Undret på Dundret”, världscuppremiären i Gällivare 2008 då han och Charlotte Kalla vann 15 respektive 10 kilometer fritt på hemmaplan.
Säsongen efter befäste Hellner sin position i den yppersta världseliten, när han först slogs i toppen av Tour de Ski och sedan gjorde det han knappt kunnat drömma om – vann OS-guld på både skiathlon och stafetten.
Nu, fyra år senare, är nästa OS här – men Hellners situation är en helt annan.
– Jag vill ju ha medaljer, säger han utan omsvep.
Hur når du dit?
– Jag vill ha väldigt bra form. Det hänger ihop, jag vet, men allt handlar om att det ska kännas bra. Klart resultaten är viktiga, men det är känslan jag strävar efter för att komma i form. Det är så jag gjort hittills, det har alltid funkat att lyssna på kroppen.
Irriterad och frustrerad
Årets säsong har varit ömsom vatten, ömsom vinäger. Hellner har gjort helt okej fristilslopp, mediokra klassiska och direkt usla sprinter på världscupen – samtidigt som han slutat långt från toppen på skandinaviska cupen.
Hellner har varit irriterad, frustrerad och konfunderad. Hellner har ifrågasatt sig själv, sin form och sin eventuella start på OS-sprinten – kanske hans största medaljchans hittills.
– Jag vill ju känna att jag är stark, att jag har något där att göra. Jag har inte haft någon superform och det krävs väl för att jag ska bli uttagen också. Det är svårt, banan i Sotji borde passa mig, den är jobbig.
Hur långt är du från den där bra känslan?
– Det går rätt mycket upp och ner. Jag känner mig ändå starkare än i fjol, även om jag inte gjort bra resultat. Inte så många, i alla fall.
Kämpar hårdare
Men på SM i Umeå hände något. Hellners förhoppningar, stelfrusna så sent som två veckor tidigare, tinade en smula. Två SM-guld, på skiathlon och 15 kilometer klassiskt, gjorde att Gellivareåkaren såg ljuset i horisonten.
Inte helt oviktigt för en idrottsman som definierar sig själv som en humöråkare.
– Så är det väl. När jag har dålig form, när jag inte får till det, har jag svårt att motivera mig. Då klarar jag inte att kämpa in i det sista – men om jag känner att jag är med där uppe kan jag däremot ta ut mig mer än de flesta.
Med det i åtanke borde OS – vilket vi sett förr – ge dig en extra skjuts.
– Ja, så är det. Jag får oftast ut mer av min form när det verkligen gäller. Jag är så pass taggad, jag kämpar så mycket hårdare – men det är en fråga om 10-15 sekunder. Max. Mer än så kan man inte kämpa till sig, resten måste finnas där från start.