Alexander Majorov har kämpat i det tysta med faderns sjukdom. Efter att ha tvingats dra sig ur Moskva-GP och SM talar Luleåstjärnan ut.
– Vi visste att det kommer att komma ut, på ett eller annat sätt, motiverar han beslutet att skriva ett öppet brev om pappan och tränaren Alexanders svåra cancersjukdom och valet att själv ställa upp som benmärgsdonator – mitt under brinnande karriär.
Då hade den ovanliga varianten av blodcancer läkarna kommit på spåren för ett år sedan utvecklats till en mer akut form av leukemi. Sjukdomen kunde behandlas – med en benmärgstransplantation. Men det fanns en hake.
– De hittade ingen matchande donator. Eftersom min pappa inte har syskon var bästa chanserna att få åtminstone 50-procentig match hos oss (Alexander och 15-årige brodern Nikolaj).
– Men eftersom han är minderårig återstod bara jag.
Majorov tvekade lika lite över frågan då som nu.
– Det är inget beslut man tar. Man bara gör det.
Operationen förbereddes genom att Alexander fick lämna stora mängder blod. Första gången en vecka före Volvo Cup i Riga i början av november, andra gången före Moskva-GP två veckor senare. I sitt öppna brev beskriver Alexander hur blodvärdet sjönk dramatiskt, hur det plötsligt kändes som att träna på hög höjd. Ändå slutade han på andra plats i Riga.
– Jag fick börja kämpa mig igenom programmen. Jag hamnade på noll, eller minus 50, det gick bara back och back och back…
Ändå tänkte Majorov alltså ställa upp även i Moskva men formen räckte helt enkelt inte. Han lämnade återbud – fortfarande utan att tala om varför.
– Familjen har vetat, och klubben. Men nu är jag tvungen att berätta – folk undrar ju när jag av oklar anledning inte är med på stora tävlingar, säger han.
Inför Luciahelgens SM i Helsingborg gick han så ut med sitt brev.
– Jag valde att skriva allt. Allt som hänt står där.
Operationen har gjorts men i dagsläget vet familjen ingenting om framtiden. För Alexanders del gäller ett helt nytt förhållningssätt till den tidigare så inrutade tillvaron.
– Man gör inga planer alls. Man kämpar och kämpar, och hoppas att allt återställer sig till det normala.
På isen ser han ut att köra som vanligt – men i praktiken gäller någonting annat.
– Kroppen känns fräsch, men ändå helt förstörd. Samtidigt tror jag aldrig jag upplevt så mycket glädje över små, små saker som de senaste tre månaderna, säger han och sneglar mot D-hallens is, där klubben repeterar inför årets stora julshow.
– Som det här. Det är bra, man släpper lite på det andra och får ha kul.
Han sammanfattar talande:
– Nu går det i alla fall att tänka på annat. Förr var det bara skit.