Luleå Hockeys fjolårssäsong blev, trots CHL-segern, en liten besvikelse. En del av anledningen till att Luleå inte klarade av att slå ut Frölunda i SM-kvartsfinalen – eller placera sig högre än den slutgiltiga åttondeplatsen i serien – var lagets bedrövliga facit i spel fem mot fyra.
Under slutspelet klättrade man förvisso upp till 20 procent, men i grundserien var Luleå Hockey näst sämst och lyckades bara utnyttja knappt 13 procent av tillfällena i numerärt överläge.
I år ska det bli bättring. Kanske redan i kväll, när Luleå möter HPK och Toni Rajala ansluter till sitt nya lag.
– Inget är hugget i sten, de måste ut och leverera – oavsett vilka formationer vi sätter upp. Initialt är tanken att vi ska ha två starka powerplayenheter, och bäst är att kunna hålla ihop de som också spelar fem mot fem, säger Stefan ”Skuggan” Nilsson.
Varför?
– Det handlar om att komma rätt i rotationen när powerplay är över, speltid generellt och lite såna detaljer.
Luleå har redan gjort säsongens första powerplaymål – Jacob Micflikier, mot Modo i fredags – och den nordamerikanska femman lär vara en av enheterna som sköter spelet fem mot fyra.
– Det är nog något som vi försöker hålla ihop även över matcherna i Finland. Sen får vi se hur känslan är efter det, säger Nilsson, som öppnar för att spela med fyra forwards i den andra uppställningen, där bland annat Rajala och Johan Harju lär ta plats.
– Cehlarik har ju sett otroligt pigg ut, på vårsidan spelade ju han en del PP och gjorde det väldigt bra. Han kan definitivt vara med i en uppställning där vi har fyra forwards.
Stefan ”Skuggan” Nilsson är den av Luleås tränare som har huvudansvaret för powerplay och han håller med om att fjolåret var ett enda långt mörker.
– Det funkade ju inte riktigt, den analysen har vi också gjort. Den var inte så svår i och för sig, säger Stefan ”Skuggan” Nilsson.
Varför skulle det bli annorlunda i år?
– Vi har tagit in lite folk som är duktiga på det momentet. Vi har lite andra verktyg i lådan och jag tycker redan att vi sett en helt annan känsla hos grabbarna under våra första träningsmatcher.
Har ni tränat något på det?
– Nej, vi har inte hunnit köra ihop oss än, vi har haft fokus på andra delar. Men man ser ändå att killarna löser det väldigt bra.
Hur mycket kan ni förbättra?
– Träning ger någon form av färdighet – men killarna löser mycket med hjälp av sin skicklighet, bara genom att göra saker i rätt tid, på rätt plats. Men givetvis ska vi lägga ner lite tid på det här så att det blir ännu bättre.
Hur mycket styr ni tränare spelet?
– Vi snackar, tillsammans med spelarna, om lösningar – både kring ingången i offensiv zon och i det uppställda anfallsspelet. Men till sist handlar allt om spelarnas egna beslut.
Inga häftiga varianter, alltså?
– De senaste tio åren har hockeyn förändrats. Boxen sätter så hård press att det är otroligt svårt att säga ”så här gör vi” i varje given situation. Spelarna måste hitta lösningar utifrån vad motståndarna gör, var pressen kommer.
Det var bättre förr.
– När jag spelade kunde man ha en massa varianter, nu blir det på ett annat sätt. Men det är ju inte så att vi släpper allt vind för våg.