Det var i inledningen av den andra perioden. Luleå spelade powerplay, Craig Schira fick pucken på blå och sköt. Anton Hedman åkte in framför kassen, förvisso genom målgården men till synes utan att störa målvakten Bernhard Starkbaum. Pucken gick in, alla jublade – för tidigt. Målet videogranskades, dömdes bort – och efter matchen sågade Anton Hedman SHL-reglementet.
– Jag tror det ska vara mål, men vad vet jag? Vi har haft många situationer, både med och och mot oss, där man suttit i båset och varit helt säker på att det ska bli – eller inte bli – mål. Vi har haft fel varenda gång.., suckar Hedman.
Vad är det som gäller?
– Jag vet inte. Något är ju fel när fyra olika domare ser samma situation och alla dömer olika. Det känns som att de strulat till det, det här problemet fanns inte för tre-fyra år sedan.
Vad har hänt?
– I fjol var det bedrövligt, i år sa de innan säsongen att det skulle bli bättre, att det skulle få vara en liten kontakt så länge du inte stör målvakten. Jag uppfattar inte att jag stör honom.
Du vet inte vad du ska förvänta dig?
– Exakt. Jag var helt säker på att det skulle bli mål. Jag gör jobbet för att ta mig ur målgården, jag gör det, jag är inte i målgården när skottet kommer. Jag menar, vad fan...
Den presumtive målskytten själv? Han tog det hela med ro.
– Jag tänker inte säga något om det, jag kan inte reglerna. Det var väldigt frustrerande då, jag känner ju att jag behöver göra fler mål, men det löste ju sig rätt okej till slut, säger Schira.