Luleå Hockeys juniorverksamhet har skapat många stjärnor. Även om få av dem är kvar i klubben – och några är värvade, både från konkurrerande klubbar och andra länder – är det en viktig detalj i ett modernt lagbygge.
Det gäller helt enkelt att få kompetenta spelare till lågt pris – och då finns det ingen bättre väg än juniorspåret.
Som NSD:s kartläggning visar har klubben under de senaste sex åren, med tränarna Jonas Rönnqvist och Joakim Fagervall vid rodret för herrlaget, fått fram elva spelare som blivit SHL-spelare. Med nye tränaren Stefan ’Skuggan’ Nilsson – en gång i tiden ungdomssportchef – är förhoppningen att den siffran ska bli ännu högre.
– Föreningen och styrelsen har varit väldigt tydlig med att den satsning som vi satte igång för fem–sex år sedan ska bära frukt nu, säger Nilsson.
...den satsning som du satte igång.
– Ja, jag fick möjlighet tillsammans med Ulf Engman att jobba med den här verksamheten. Det är dags för den att generera någonting nu.
Är det viktigt för dig?
– Jag drivs stenhårt av att försöka få ut väldigt mycket av de här killarna. Det ska bli kul att utveckla dem vidare, försöka få dem att bli SHL-spelare och kanske till och med få NHL-kontrakt.
Som ett tecken i tiden gav Luleå Hockey under försommaren a-lagskontrakt till fem juniorer från den egna organisationen: Målvakterna Oscar Masiello och Filip Gustavsson, backen Linus Nässén samt anfallarna Anton Toolanen och Isac Lundeström.
– Gustavsson och Nässén gick tidigt i draften i år. Allt pekar på att Lundeström också gör det när det blir dags. Vi har några av världens största talanger i klubben. Det vore väl fan om vi inte gav dem chansen, säger Stefan ”Skuggan” Nilsson.
I vilken omfattning?
– Det handlar alltid, på den här nivån, om att du ska prestera. Det är ingen lätt resa som de står inför – men de ska definitivt få spela.
Hur?
– Vi jobbade ganska mycket med sju backar och tretton forwards det första året jag var assisterande. I fjol blev det snarare sex backar och tolv forwards i rotationen. Jag vill gå tillbaka till det förra, då får de komma in, de får göra sina minuter, de får bevisa att de klarar av det och växa in i tempot.
De senaste säsongerna har Luleå Hockey haft ont om möjlighet till avkoppling under säsongerna. Det har varit svackor, slutspurter, vansinniga vändningar och hårda kamper om placeringar inför slutspelet – vid första anblicken inte direkt en miljö där det är lätt att matcha in juniorer i lugn och ro.
Stefan ’Skuggan’ Nilsson hävdar att det är ett tankefel.
– Mycket handlar om att som ledare förstå att vi inte förlorar på grund av att vi har en junior i fjärdekedjan i stället för någon som gjort fem SHL-säsonger.
– Så stor skillnad är det JU inte mellan en duktig junior och en mer etablerad spelare.
Är tränare generellt för oroliga?
– Jag tror att det finns lite för stor rädsla bland oss coacher, inklusive mig själv, i skarpt läge. Precis som spelarna på isen begränsar vi oss själva, blir rädda och väljer den enklaste lösningen när det brinner till – i stället för att vända på det.
Hur menar du?
– När det är jämnt kan det vara bra att få in någon som lite naivt kastar sig in i situationer och bryter mönstret. De måste få både möjlighet och fötroende från oss ledare. Det är svårt att visa att man är SHL-spelare på träning.