Jonsson: "Känns inte verkligt"

Robin Jonsson tvingas avsluta sin elithockeykarriär. NSD har träffat 31-åringen, som berättar om känslorna, stödet och sina finaste minnen.– Hockeyn har varit mitt liv sedan jag var liten grabb, säger han.

Foto: Linnea Bergenudd

Luleå/Ishockey2015-02-16 12:13

Förra våren opererade 31-årige Jonsson ryggen och efter nästan ett års rehabilitering har han försökt komma tillbaka den här säsongen. Men det har inte fungerat. Efter comebacken det bara blivit fyra SHL-matcher under vintern och ryggproblemen har fortsatt.

Nu har Luleå Hockey-backen tagit beslutet att lägga av.

– Den är tuff dag, ett tufft beslut att ta, säger Robin Jonsson när NSD träffar honom i Coop Norrbotten arena.

Jonsson är märkbart tagen och kämpar för att hålla tillbaka tårarna.

– Hockeyn har varit mitt liv sedan jag var liten grabb, säger han.

När tog du beslutet?

– Jag träffade våra läkare i fredags och fick beskedet att de anser att det jag gör från och med nu på den här nivån medför en risk längre fram. Det tog jag med mig hem till familj, och jag har lovat dem från början att jag inte skulle ta några risker. Jag tog beslutet i lördags och definitivt i dag.

Hur reagerade du på läkarens besked?

– Jag ska inte säga att det är skönt, men jag har egentligen haft det på känn ett tag. Jag har inte velat ge upp förrän kroppen säger att det är färdigt och att läkarna säger att det är en risk att fortsätta. Då måste jag ta det här beslutet.

Hur hade du det från fredags till lördags?

– Just då var det inte så svårt. Det är svårare i dag, när det blir definitivt. I dag har det blivit verklighet, och det är tufft.

Du säger att du haft det på känn.

– Jag har egentligen inte haft en bra dag sedan Brynäsmatchen som jag spelade senast. Jag har haft några bra dagar i slutet, men det håller inte. Jag har inte kunnat träna på den nivån som jag behöver göra för att kunna spela där ute. Är jag där ute och kör hundra procent så får jag ont. Det håller inte.

Har du varit rädd för att behöva ta ett sånt här beslut?

– Nej, alltså, någon gång kommer du dit vare sig du vill eller inte. Mitt mål har hela tiden varit att spela fullt igen, men kroppen har inte tillåtit mig. Tyvärr måste jag ta det här beslutet.

– Jag har berättat det för familj och berättade för min mamma och pappa i går. Jag har ringt till de jag har hunnit, det har gått rätt snabbt från att jag tog beslutet och jag kände själv att jag behövde lite tid för att acceptera det. Så jag har inte hunnit ringa alla som jag har velat ringa. Men det har varit ett tufft besked att ge. Ett tungt beslut att ta.

Hur har det varit att berätta?

– För farsan var det inga konstigheter, vi har alltid haft en bra relation så det var inget fuffens med det. Jag ringde min agent i morsen och, ja... Det är tufft. I dag har det blivit verklighet.

Hur har reaktionerna varit bland familj och vänner?

– De tycker att det är tråkigt att det inte gick som jag ville att det skulle gå. Jag ska inte säga att jag är besviken på mig själv, men det är som det är. Kroppen pallar inte att komma tillbaka fullt ut. Jag fick några matcher och det är jag tacksam för. Jag är tacksam för det mottagandet jag fick här hemma, och får vara glad att den sista matchen blev CHL-finalen. Jag fick lyfta bucklan, så det var det sista man fick göra i alla fall.

– Jag är enormt tacksam för stödet från föreningen och från tränarna som har gett mig tid. Och framför allt från spelarna.

Vilket är ditt finaste minne?

– Jag har många fina minnen. Men på något sätt är det väl ändå när jag fick beskedet när jag var 19 år att jag hade cancer och inte skulle spela mer hockey på elitnivå. Men det blev några år efter det, så det är väl egentligen det bästa minnet – att jag fick spela. Sen finns det ju SM-guldet, European Trophy, CHL... Det finns många bra minnen. Tyvärr så tar det slut någon gång.

Vad har hockeyn betytt för dig?

– Allt. Hockeyn har varit mitt liv sedan jag var en liten grabb. Jag är fruktansvärt tacksam för allt stöd man har fått genom åren och jag har alltid spela i bra föreningar. Jag har haft en bra resa.

Vad händer nu?

– (Tysnad) Ja... Jag ska låta det bottna, grina lite. Nej, men bara låta det sjunka in och ta dag för dag.

Sen tillägger Jonsson:

– Just nu känns det fortfarande inte verkligt, att jag inte ska få vara med där ute på isen. Men det är som det är. Det är bara att acceptera, men det kommer ta en stund

Robin Jonsson har spelat i Luleå Hockey sedan 2010, gjort 260 matcher för klubben och svarat för sex mål samt 20 assist.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!