Statistik ger inte inte hela sanningen, långt ifrån, men efter den första perioden sammanfattade siffrorna matchbilden hyfsat korrekt. 2–0 i mål, 20–3 i skott, 11–4 i tacklingar. För att iscensätta en likvärdig överkörning utanför Scandinaviums isyta är du tvungen att försiktigt placera en Ahlgrensbil på järnvägsspåret just innan ett fullastat malmtåg kommer dundrande.
Någonstans mitt i perioden, när Frölunda (ursäkta, Ilari Melart, assisterad av Christian Jaros) just gjort 1–0 var Joel Lassinantti tvungen att lämna isen, kanske var han tvungen att kissa.
Hade jag varit Luleås målvakt hade jag låst in mig på toaletten och aldrig mer kommit ut.
Luleå Hockey har haft problem med prestationen på bortaplan, det är varken hemlighet eller nyhet. Men efter segern hemma senast trodde jag ändå att man skulle kunna utnyttja euforin från den där magiska fjärdeperioden till någon något roligt, en överraskning, kanske rent av choklad.
Istället var det som om ett helt lag trodde att det inte behövde behövde ta i.
Andra perioden började lika illa. Schira slog bort Luleås första pass i perioden innan bortalaget åkte på en utvisning för sex man. Men: Sigalet vispade in 1–2, Joel Lassinantti superräddade Mats Rosseli Olsens närskott efter sidledsförflyttning och med fem sekunder kvar styrde Jonathan Granström in 2–2.
Mer än så behövs inte för att göra match av något som var ett lustmord.
Matchen vägde genom hela tredjeperioden, men övertidsstarten blev magisk. Johan Sundström sköt i stolpen. Jacob Micflikier sköt i en annan stolpe. Båda lagen vågade – och då vet vi att Luleå får problem. När Frölunda får utnyttja sin fart och rulla runt, runt i Luleås zon blir det bekymmer. Till slut blev bekymren för stora.
Tre försvarare framför mål stirrade med trött blick på Frölundatornadon, pucken studsade in mellan dem och Joey Crabb dök upp ur en lucka i isen och smackade in den bakom Joel Lassinantti.
Var detta allt? Seglade Luleå Hockeys sista slutspelsskepp nu? Ska vi vifta adjö till Lars "Osten" Bergströms guldhopp?
Jag tycker inte det.
Det här laget har, hyfsat konsekvent över säsongen, spelat sin bästa och brutalaste hockey med bindel över ögonen och en sista cigarett i mungipan. På hemmaplan vet vi att Luleå är oerhört svårslaget – och avgörande matcher lever sitt eget liv. Det viktigaste beskedet var det här: Luleå kan göra mål på bortaplan, Luleå hade faktiskt kunnat vinna i Scandinavium – och med Lasse Johansson skadad har Luleå en bättre målvakt än Frölunda.
Så länge Lassinantti inte låser in sig på dass har Luleå Hockey alltid chansen.