Det är mitten av augusti 2013. Vid en biljettlucka i Berlin står tre lätt berusade svenska män i undre medelåldern. Deras biljetter till European Trophy-matchen mellan Eisbären och Luleå Hockey skulle hämtas ut just precis här, men med den engelska som sällskapet besitter går det inte att förklara för den lika bastanta som ointresserade och framför allt tyska tanten i luckan. Förbi spatserar Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström. En av männen får en idé.
”Osten” har ju varit tränare i Österrike – han kan väl tyska? Kan han inte hjälpa till att tolka?
”Osten” hjälper gärna de okända männen, herregud, de är ju Luleåsupportrar.
Han stegar fram till luckan och drar en harang från strupen.
Trots att tanten nu förstår budskapet är hon fortsatt lika ointresserad. ”Osten” slår ut med händerna, men sällskapet ber honom insistera, kanske fråga någon annan. Deras instruktioner är ju glasklara – biljetterna ska finnas i just den här luckan.
”Osten” gör ett sista försök på sin tränartyska med österrikisk brytning och – under utav alla under – tanten reagerar.
Hon suckar tungt, öppnar under stora vedermödor det enda kassaskrin som finns på den lilla disken i luckan och plockar fram ett kuvert med en av männens namn på.
Där ligger biljetterna.
Jubel utbryter.
Ryggdunkar delas ut.
Svenskarna får se matchen.
När ni läser faktarutan på de tre sidorna i NSDs lilla sportchefsgranskning får ni, förutom alla värvningar, en bild av Lars ”Osten” Bergström. Han gör folk förbannade. Men det finns en annan sida av ”Osten” också: Humanisten. Han är öppen, han är social och han hjälper faktiskt folk. Det där är inte nödvändigtvis något som Luleå Hockey får någon nytta av – men ibland gör det skillnad.
På det där kuvertet i Berlin stod det nämligen ”Jakob Porser”.
Porser har varit Luleåsupporter sedan han flyttade till Stockholm, huruvida ”Ostens” hjälpinsats verkligen var det som gjorde att han klev in med sina dataspelsmiljoner i klubben kan han nog inte ens själv svara på – men inte fasen gjorde det någon skada.
Som sportchef har Lars ”Osten” Bergström blandat bra och dåliga värvningar – men det har alla andra sportchefer också. Han har geografiska luckor i sin hockeyvärld, vilket är ett problem när just de vita, nordamerikanska fläckarna på värvarkartan är de som innehåller flest guldkorn. Å andra sidan har han varit med om att ta Luleå Hockey från botten till toppen – vilket kanske borde rättfärdiga ett större svängrum.
Men i grund och botten spelar inget av det där någon roll.
Det enda som gör det är följande frågeställning: Finns det någon som skulle vara en bättre sportchef för Luleå Hockey än Lars ”Osten” Bergström just nu? Mitt svar är ”ja”.
I den nya värld som Luleå lever i råder ingen direkt brist på ekonomiska tillgångar. Där kommer inte heller Luleå, med tanke på föreningens frodande juniorverksamheten, att ha lika stora behov av utvecklingsbara spelare från allsvenskan. Det som däremot kommer att behövas är riktigt bra spelare – de bästa som finns tillgängliga.
För att kunna locka dem till landets nordligaste lag tror jag att det är viktigt att kunna anpassa sig efter olika spelares önskemål, att kunna erbjuda ett mervärde för familj och flickvänner samt att hålla sig väl med agenterna – som i någon mån styr sina klienter.
Låter det som den sportchef vi känner? Nej, det tycker väl inte riktigt jag heller.
”Osten” är helt enkelt för säker på sin sak, för uppfylld av sin egen Luleå Hockey-agenda.
Det där har hjälpt klubben i svåra tider, när varenda krona var viktig, men nu syns tecken på att det kan bli en belastning.
Ni som kan er ”Gudfadern” vet att Tom Hagen får lämna sin plats som Corleoneklanens rådgivare när det är dags att dra ut i krig mot de andra maffiafamiljerna därför att han inte är en ”wartime consigliere”. Lars ”Osten” Bergström är definitivt en ”wartime consigliere” – men den sista kulan har redan fallit, i alla fall för den här gången.
För klubbens bästa tror jag att det är dags för silkesvantar istället för pansarnäven.
Kan ”Osten” förändra sig? Kan han utnyttja sina mjukare sidor, bli en mer humanistisk sportchef, en framåtsyftande och inkluderande strateg? Omöjligt är det inte – men jag tvivlar.
Det är ett år kvar innan den nuvarande sportchefens kontrakt går ut. En eventuell jakt på hans efterträdare måste starta snart, nu, helst i går.
”Osten” har gett allt han kan, jag tror att hans strid är över.
Nu vill jag ha en fredsmäklare på posten.