Johan Harju är trött, men han orkar med en sista lobb. Ut med pucken, just precis så högt att en Modoback inte riktigt når den när han hoppar utan känner hur den studsar mot handskens fingrar samtidigt som han ser Karl Fabricius passera i full karriär där nere.
Fabricius sliter sig loss, kommer fri, och eftersom motståndarmålet är tomt har han inga större problem att göra 2–0. Luleå vinner sin femte SHL-match på de sex senaste försöken.
Avgörandet är signifikativt för Luleås vändning.
Först och främst fick Luleå Hockey till sitt försvarsspel. Laget släpper i snitt in ett mål mindre per match, då blir det per automatik enklare att vinna. Men dessutom har något annat inträffat.
Vad?
Ta en titt på Luleås målskyttar i de sex senaste SHL-matcherna samt CHL-segern mot Frölunda.
Karl Fabricius 3, Christopher Mastomäki 2, Jonathan Granström, Johan Forsberg, Jan Sandström, Brendan Mikkelson, Anton Hedman, Victor Ekarv, Jacob Lagacé.
Craig Schira 2, Toni Rajala 2, Peter Cehlarik 2, Jacob Micflikier.
Grovarbetare mot finsnickare: 12–7.
Flera av de där grovarbetarna gjorde sina första mål under den period som i någon mån symboliserar vändningen för Luleå, tidpunkten som innebar att laget som var hela hockey-Sveriges driftkucku plötsligt bara blev driftigt.
Innan dess kändes det som att ett helt lag, i varje given situation, funderade på vad i jösse namn man skulle göra härnäst.
Nu känns det som att ett helt lag åtminstone hittat något att enas kring. Om man plötsligt befinner sig i en situation där man inte riktigt vet vad man ska göra finns alltid ett uppenbart alternativ: Jobba-jobba-jo-o-baaa.
Micflikier täcker skott, Rajala backcheckar, Craig Schira tacklas. Det är inte så att Luleåspelarna kommit på den allmänna relativitetsteorin, men de har i alla fall hittat en minsta gemensamma nämnare. De gör definitivt inte allt rätt hela tiden – jag misstänker att det är därför grovarbetarna leder interna målstatistiken, de är mer vana vid den här sortens spel och gör det i grund och botten bättre – men de gör i alla fall någonting.
Det är det viktigaste.
Visst fasen ska Luleå Hockey kunna vara konstruktivare, visst fasen borde vi kunna kräva mer än en enkel lobb ur egen zon så fort laget sätts under press, men just nu handlar det bara om segrar.
Så länge Luleå vinner fem matcher för varje förlust tvivlar jag på att någon enda människa bryr sig om det är Jacob Micflikier eller Karl Fabricius som åker med utsträckta armar mot ståplatsläktaren.