Ni vet hur det började. Luleå Hockey rullade över Frölunda och lämnade en skälvande massa av ångest och ånger efter sig. Sedan hände något – men vad var det som hände?
Där går åsikterna isär.
Det går utmärkt att hävda att spelarna i Luleå Hockey sett trötta ut de senaste matcherna. Laget vinner inte lika många sargdueller, laget vinner inte lika många kamper framför mål, laget tar inte hand om de värdefulla andrapuckarna, det kan mycket väl vara ett tecken på att spelarna börjar bli slitna och utmattade.
Jag tror bara inte på det.
Luleå är en liten stad, alla känner alla, på gott och ont. Jag har pratat med människor runt laget, såna som borde veta, de ser ingen fysisk anledning till Luleås avmattning. Spelarna är helt enkelt inte trötta – alltså måste det handla om något annat.
Något som är betydligt svårare att ta på.
Luleå hade två matchbollar och någonstans tror jag att det blev för mycket. Plötsligt hade laget som bara ville vinna något att förlora, plötsligt fanns det en ledning att slå vakt om och det blev försiktigt.
För försiktigt.
Backarna började ta säkerhetsavstånd istället för att kliva fram, forwards bågade hemåt istället för att smälla på, när det fanns ett läge att trycka sig in mot mål vände de istället ut mot hörnen, mot förhoppningen om längre anfall, mot den falska tryggheten.
Det har gett Frölunda tid och plats att hitta sitt uppbyggnadsspel, det har gett Frölunda fart genom mittzon, det har gett laget ett mer ordnat spel och större självförtroende. Visst, det handlar om väldigt små detaljer, extremt små skiftningar – men när vågskålarna är så jämna krävs det väldigt lite vikt för att det ska väga över åt endera hållet.
Nu finns det inte längre något att bevaka.
Det här laget är inte klassisk musik, det är tung, malande rock. Det här laget ska inte spela hockey med hjärna och handleder, det ska spela med mage och skrev. Det här har aldrig varit ett lagbygge för tanke och teori – det är ett lag för hjärta och smärta.
De senaste matcherna har Jonathan Granström, Emil Sylvegård och Per Ledin spelat smart, de har inte bjudit motståndarna på några ytor eller onödiga utvisningar.
Det måste få ett slut.
Deras uppgift är inte att stänga ner Frölundas bästa spelare – den är att skicka dem genom sargen, helst hela vägen till Vinga fyr.
Det obekväma spelet gav Luleå Hockey ledningen i den här kvartsfinalserien.
Det är bara det obekväma spelet som kan ge Luleå segern.