Det var ett högst odramatiskt avslöjande som Luleå Hockey stod för när klubben presenterade sin nya tränartrojka. Det gör det inte mindre intressant.
Det är ju tre ikoner som tar plats i båset.
Stefan ”Skuggan” Nilsson, Petter Lasu Nilsson och Anders Burström har tillsammans spelat 1 996 matcher i elitserie och slutspel och om jag någonsin stött på en siffra med innebörd är det den.
När Thomas ”Bulan” Berglund la sig på pucken i Frölundaborg satt Anders Burström på bänken. Stefan ”Skuggan” Nilsson låg och ojade sig på båsgolvet efter att ha täckt skott med familjejuvelerna. Petter Nilsson var halvvägs över sargen när slutsignalen gick.
Alla tre var med och skrev klubbhistoria i Göteborg, alla tre har på sitt sätt skapat det Luleå Hockey vi ser i dag.
Det här är hjältar, alla tre, i den moderna mytbildning som omger Norrbottens största idrottsförening.
Men är de redo?
Här går åsikterna isär.
De tre var så stora spelare, så betydelsefulla, att i de flesta andra föreningar hade en enad supporterskara ställt sig upp och gjort vågen om de tagit över i båset. Så är inte fallet i Luleå Hockey – och jag kan tycka att det är befriande. Det gnälls på de två senaste årens powerplayfacit, det klagas på personligheter, det är som det ska vara i en öppen och engagerad klubb.
Men har de kritiska rösterna rätt?
Jag har inget svar på frågan.
Det saknas helt enkelt empiri.
Anders Burström har bara varit SHL-tränare i två säsonger, Petter Lasu Nilsson har blott en halv SHL-säsong under bältet och Stefan ”Skuggan Nilsson har aldrig haft huvudansvar för något annat än b-juniorer.
Det regnar inte direkt erfarenhet.
Det här behöver inte nödvändigtvis vara dåligt – Jonas Rönnqvist hade ingen SHL-erfarenhet, inte Joakim Fagervall heller – men det hjälper inte. När hösten kommer står de här tränarna med ett till hälften nytt lag samt ett åtminstone delvis nytt spelsystem som ska tas fram i samråd med klubben och spelarna under våren.
Det brådskar en smula, kort sagt – och vid minsta snedsteg kommer det att blåsa hårt.
”Skuggan” Nilsson sa själv till mig att han blivit huvudtränare i SHL snabbare än till och med han själv kunde tro. Jag tror att hade varit bra med erfarenhet under nästa säsong – men entusiasm, kunskap, fingertoppskänsla och en smula bonnröta kan faktiskt räcka.
Som spelare skapade de föreningens historia.
Nu får vi se hur Nilsson, Nilsson och Burström klarar av att forma framtiden.