Det var inget snack om att Frölunda hade tänkt till. Vid varje Luleånedlägg var det två backar som hämtade pucken, så att man skulle klara förstapressen. Pucken gick ut ur den egna zonen på ett betydligt enklare sätt än tidigare, pucken gick in i Luleås zon mycket snabbare och hårdare. Sedan försökte Frölunda livet ur Luleås backar, stundtals gick det bra, bortalaget hade betydligt mer av spelet än i de två senaste matcherna.
Men det är också så här: En tränare kan ändra i spelet, ett lag kan lyssna – men när det verkligen gäller är det ryggmärgsreflexerna som styr.
En hel säsong har Frölunda försökt vårda pucken, att anfalla med ordning och organisation, att kliva över offensiv blå med kontroll och klurighet. Till slut var det också det som fällde laget.
Mats Rosseli Olsen och Ryan Lasch dividerade om vem som skulle slå ner pucken i Luleås zon. Dean Kukan klev fram, välte den ene, knuffade undan den andre – och Johan Harju tog pucken. Hans avslut var precis så kliniskt som det ska vara, han kom hem för att avgöra matcher i slutspelet och han duttade upp pucken i nättaket bakom Lasse Johansson.
Mer än så behöver inte det här laget för att vinna – inte ens när det får fem minuters powerplay emot sig.
Det var nu inte mycket till powerplay, egentligen, men efter fyra och en halv minut befann sig den norske trollkarlen Mathis Olilmb ändå helt ren framför Joel Lassinantti. Han drog i sidled, Lassinantti följde med, Olimb drog snabbt tillbaka och hade öppet mål när Lassinanttis benskydd plötsligt dök upp. Det var så oväntat att materialförvaltare Peter ”Greppa” Åström lika gärna kunde ha sprungit ut på isen och räddat, där avgjordes matchen och troligtvis hela kvartsfinalserien.
Men det är inte där Lassinantti bevisar sin storhet.
Det är i de andra situationerna, de som vi inte riktigt ser, när det står fyra spelare framför honom, pucken bara dyker upp och alla hugger som om de hade ackordslön. Det var där jag trodde att han skulle få problem, det är i de situationerna som hans bristande storlek och rutin borde visa sig.
Istället står han bara där, på knä, med röntgenblick och reptilreflexer.
Nu har Luleå tre matcher på sig att avgöra, att ta sig till semifinal, och Frölunda har alla möjliga problem. Målvakten Lasse Johansson ser ihålig ut, powerplay misslyckades förvalta ett matchstraff, Andreas Johnson är skadad och de taktiska förändringarna gav inte något resultat.
Samtidigt har Luleå bara blivit bättre.
Det här kan vara över redan på fredag.