Var tog kriget vägen? Inte hit, i alla fall. Luleå Hockey hade vad som kan vara slutspelets märkligaste ledning efter en period. De svåra men vägvinnande lösningarna från första matchen var försvunna, de enkla och energisparande från den andra också. Istället kastades puckar till höger och vänster i egen zon, till synes slumpmässigt, bara ytterst sällan till den medspelare som avsetts. Framåt var det inte särskilt mycket bättre, men hemmalaget gav sig in i ytorna där det gör ont och gjorde vad de skulle utan att glänsa på något sätt.
Bakåt löste det sig, på något märkligt sätt. Det fanns alltid en räddande klubbspets, ett i förtvivlan utsträckt ben, som bröt den avgörande passningen eller dribblingen just innan gästerna skulle utnyttja ett misstag.
Framåt? Där räddades Luleå av Färjestad.
Alltså, visst, vi kan prata om fantastiska passningar, vi kan prata om känsliga handleder och ögon i nacken. Men fakta i fallet är följande:
Johan Harju höll faktiskt inne sin passning en sekund för länge. Jonathan Granström gjorde ett fantastiskt jobb med att hitta en ren yta framför kassen – att han fick stå kvar där, mol allena, tills passningen kom var ett försvarsmisstag.
Jacob Micflikier höll inte inne sin passning en sekund för länge – men ändå är det märkligt hur fyra boxplayförsvarare kan tycka så mycket om pucken att de inte ägnar en av motståndarnas bästa målskyttar vare sig tanke eller blick när han smyger in på bortre stolpen.
I andra perioden blev Luleå bättre, mer precist, med mer attackpsyke och större koncentration i sitt spel. Färjestad försökte, framför allt i fem mot tre och fem mot fyra, men stoppades av fackmannamässig arbetsinsats och helt normalt målvaktsartisteri från Joel Lassinantti. I tredje perioden satt vi som bäst och funderade på om gästernas sista kraftansträngning när Milan Gulas snirklade in reduceringen.
Så krattades manegen. Bandet stämde sina instrument, elefantskötaren polerade betarna, clownerna la sista handen på sminket. Cirkusdirektören satte cylinderhatten käckt på svaj och viftade in den stora stjärnan mitt i rampljuset.
Antti Tyrväinen trycker ner både Schira och Melart i knät på Lassinantti. Gulas har pucken vid vänster tekningspunkt och får en gata rakt genom Luleås försvarszon. Han skickar pucken stenhårt, reptilsnabbt, rakt på Mikael Johanssons klubb-blad. Johansson, parkerad fem meter utanför höger stolpe, nyper direkt.
Målet är vidöppet. Skottet är bra. Joel Lassinantti är bättre.
Johansson har börjat jubla när han inser att Luleås målvakt redan blockerat returen.
Lucas Wallmark gjorde 3-1 strax efteråt, men tro inte att matchen avgjordes av något annat än Lassinanttis magnifika räddning.
Det sägs att en bra målvakt är halva laget.
I dag var Joel Lassinantti hela segern.
Med det här spelet kan han bära Luleå hur långt som helst.