Johan Harju lutar sig framåt, lägger ansiktet i sina händer.
En liten stund senare försöker han sätta ord på sina känslor.
– Tomt. Tungt. Besvikelse. Jag tycker att vi hade en jävligt bra chans att slå ut dom, men i dag rinner det iväg. På bortaplan har vi inte riktigt hittat vårt spel och kunnat sno någon match. Det är tufft.
Varför blev det så här?
– I de två första perioderna tycker jag att vi var det bättre laget i stora delar. Men vi missar våra chanser och de sätter sina. I sista måste vi chansa och då får de två lägen och gör två mål i början. Då dör det helt. Mer kan jag inte säga om vad vi skulle gjort annorlunda. Mer än att vi inte skulle släppt in sju-åtta mål.
Luleå Hockeys lagkapten är besviken. Men glad över stödet som han och hans lagkamrater fick under hela matchen.
Även när det stod 2–8 på jumbotronen.
– Stödet har varit fantastiskt. Speciellt i tredje perioden. De gör mål på sina tre första anfall, men de står fortfarande och sjunger och hoppar. Det är klart att det är underbart. Det är grymma människor som står där och pushar oss och försöker hjälpa oss. Tyvärr kan vi inte bjuda tillbaka.