På torsdag spelar Luleå Hockey mot Karlskrona på hemmaplan. Strax innan matchstart kommer tre pensionerade nummer bli fyra.
Då kommer Johan Strömwalls, Jarmo Myllys och Stefan ”Skuggan” Nilssons tröjor i taket få sällskap av nummer 28 – Roger Åkerström.
När NSD pratar med 49-årige Åkerström inför tröjhissningen är han nervös.
– Lite fladdrig är man nog faktiskt. Det är stort. Fan, det är en ära och en stolthet. Visst är det så, säger Åkerström.
Åkerström debuterade i SHL – dåvarande elitserien – redan säsongen 1984/85. 2006/07 gjorde han sina matcher i Luleå Hockey-tröjan.
Däremellan gjorde han en tre säsonger i Västerås IK och en säsong i italienska Bolzano.
Totalt gjorde han 804 matcher i högsta serien.
Han var också med och vann SM-guld med Luleå Hockey 1996.
I början av december i år blev han uppringd av Lars ”Osten” Bergström – som han spelade för under guldåret – och fick beskedet att hans tröja skulle hissas.
– Man har spelat länge i föreningen och så. Reaktionen när ”Osten” ringde var att jag kände mig stolt. Det är stort. Framför allt nu när man slutat och kommit en bit från hockeyn. Det känns jäkligt stort på ett sätt, att man inte är helt bortglömd.
Roger Åkerström var också tränare i föreningen under flera år.
Hur följer du Luleå Hockey i dag?
– Jag följer dem, det gör jag. Ska jag vara ärlig så ser jag inte varje match på plats, men jag ser det mesta. På tv.
– När man varit så länge inom hockeyn som jag har varit, både som spelare, ledare, tränare och på marknad, så känns det rätt skönt att kunna välja om man ska till hallen eller inte.
Åkerström fortsätter:
– Jag kan njuta av hockeyn hur jag vill. Jag kan sitta hemma eller gå på hallen om jag vill. Men jag följer dem och det kommer jag alltid att göra.
Du var inne på att varit i föreningen länge, som spelare och ledare. Är det fortfarande många som kommer fram och pratar hockey?
– Det har lugnat ner sig, det var annat när man var inne i det som tränare och spelare. Men det är fortfarande många som pratar hockey med mig, det är det.
Hur känner du annars? Är du klar med hockeyn eller vill du jobba med det igen?
– Litegrann, som det är nu, ser jag inte alla matcher på plats. Som det känns nu är jag klar, men man ska aldrig säga aldrig. Jag njuter av hockeyn lite från sidan, så att säga. I dagsläget har jag inga tankar på det så, men man ska aldrig säga aldrig.
Avslutningsvis; vem borde få sin tröja hissad nästa gång?
– Jag skulle vilja säga ”Bulan” (Thomas Berglund). Han är en som krigat för föreningen i en herrans massa år och varit en stöttepelare. Då skulle jag säga ”Bulan”.