– Tjena.
Vad var det som hände egentligen?
– Det var någon slags kombination av värme, eufori och vätskebrist. Jag var sjöblöt i svett, helt jävla slut.
Var det första gången du hejat så mycket på Luleå att du svimmat?
– Det var nog första gången, faktiskt. Jag har varit nära att tippa efter något spinningpass någon gång, men det har aldrig hänt på en hockeyläktare tidigare.
Hur mår du i dag?
– Helt okej. Jag fick i mig sockervatten och vätska där, sen åkte jag hem och käkade. Det är ingen fara, har man knäckt ett Vasalopp så ska man väl fixa en hockeymatch..
Hur tycker du att stämningen var i går?
– Det var helt sinnessjukt härligt. Det var som att allt släppte i fjärde perioden, som att alla väntat i två år på att få vråla. Det var något primalt.
Och det var du som startade allt när du började springa runt med en jätteflagga på läktarna.
– Det var som att sittplats väntat på att någon från stå skulle komma över och "unleash hell". De sitter på händerna och väntar på att någon ska säga åt dem att använda stumparna till något vettigt...
Hur mycket väger egentligen den där flaggan?
– Nog är de något kilo. Men det värsta var när jag sprang på baksidan, det var någon kedja tvärs över gången så jag var tvungen att kasta upp den i luften, krypa under kedjan och ta emot flaggan på andra sidan.