Den slovakiske veteranen är en av de största och mest meriterade spelarna som någonsin spelat i Luleå Hockey med närmare 300 NHL-matcher på sin långa meritlista.
Under fyra år, 2005–2009, var han fansen favorit och Luleå Hockeys störste stjärna utan konkurrens.
I dag spelar den 38-årige veteranen i Slovakien med Poprad och följer på håll Luleå Hockeys öden och äventyr i SHL.
– Jag håller lite koll då och då. Inte varje dag men när jag hinner, säger han.
Luleå Hockey är i dag SHL.s mest formsvaga. I onsdags förlorade laget mot Örebro med 0–3, den fjärde förlusten i rad, och laget faller just nu fritt i tabellen efter den succéartade starten på säsongen.
Ungefär som hösten 2008.
Laget läg sist i elitserietabellen efter åtta omgångar, fansen var i upplösningstillstånd och det hölls krismöten i laget.
Då landade Lubus Bartecko på Luleå airport och gav på stående fot ett lugnande löfte:
"Luleå Hockey ska till slutspel".
Dagen efter gjorde slovakcentern säsongsdebut mot Frölunda, svarade för fyra poäng (1 mål, 3 assist) och Luleå vann med 8–2.
20 omgångar senare parkerade laget som trea i tabellen och krisrubrikerna var som bortblåsta – tack vare Lubos Bartecko.
– Jo, jag minns det den är säsongen. Tydligen förändrades något när jag kom men det är svårt att säga exakt vad, säger han.
Vad är den viktigaste uppgiften en ledare har när ett lag går igenom en kris?
– Alla lag har perioder när saker inte funkar och problemet är om de blir för långa. Som ledare måste du gå före och visa vad som gäller. Leda via exempel, se till att alla är på samma våglängd, följa tränarens system och tro på det.
Och om inte det funkar?
– Jag vet förstås inte vilka problem som Luleå Hockey har i dag och varför laget förlorar hockeymatcher. Men funkar inget annat måste klubben sparka spelare och addera någon eller några med erfarenhet, säger han.
Vad är det värsta som kan hända i det här läget?
– Att spelarna inte lyssnar på ledare, att det blir en massa snack och det bildas små grupper.
Hur stor del av din karriär var Luleå Hockey?
– Luleå är nästan som mitt andra hem och var en jättestor del av mitt hockeyliv. Jag och min familj trivdes fantastiskt bra och jag ville avsluta min karriär i Luleå. Tyvärr blev det inte så.
Du kan kanske kan komma hit och frälsa laget ännu en gång?
– Ja, kanske det (skratt). Nej, jag är inte alls redo för hockey på den nivån. Men det som händer i Luleå Hockey låter inte bra, det är en klubb som inte ska ha så här stora problem.