Forwarden berättar också att det finns flera spelare i varje lag som viker ner sig i slutspel.
Luleå Hockey spelade 28 hemmamatcher i grundserien. Varje gång kom Per Ledin ut sist genom björngapet.
Och varje gång har jag funderat på varför. Är det en ritual – eller finns det något annat bakom?
Lagom till slutspelet bad jag den 35-årige forwardsveteranen att förklara varför.
– Alla gör det de känner funkar för de ska må bra. Jag brinner för utveckling och för att vinna. På nåt sätt vill jag alltid göra bra ifrån mig. Det har jag alltid förknippat med att man vill vara där framme, men vill vara med och avgöra matcher. Jag tycker om att tävla. Det har inte alltid gått som på räls för mig, säger Per Ledin.
Och fortsätter sedan:
– När jag väl går till matcher har jag känt ett par gånger att om jag är för taggad så slår det över och då gör man ingen nytta för laget. På något sätt har det passat mig att gå sist, säger Per Ledin.
”Det har blivit en grej”
Handlar det också om att du vill lyfta fram de andra?
– I ett lag är det så olika. Jag har aldrig haft problem med att vilja tävla och vinna, oavsett vad det än handlar om. Om det gäller fia med knuff eller kortspel. Det har alltid varit en självklarhet för mig. Medan andra måste bygga upp en stämning, måste sitta och tokladda innan en match. Då är det nog mer nytta för dem om de går först, att de får känna att det hänger på dem ikväll.
Det sägs att du har tagit det här efter någon spelare i NHL?
– Ja. Vi spelade VM i Quebec och vår målvakt Mikael Tellqvist berättade om att deras lagkapten i Phoenix, Shane Doan, alltid gick sist och samlade ihop gänget. Shane Doan uttryckte det som att så ”no one gets left behind”. Jag har ju alltid sett på NHL sen jag var liten, man har sett sina idoler och sett mycket filmer.
– Det har bara blivit en grej, som jag har provat och det har känts bra. Det är inte så att man ska vara exakt som Shane Doen, det har bara fallit sig väl in.
På frågan om han har en viktig ledarroll i omklädningsrummet, svarar Per Ledin:
– Både och. Det är lite glirningar hit och dit. Det behöver inte vara så himla mycket, ibland kan man bara behöva säga åt någon att ta ett djupt andetag, slappna av och hitta det enkla. Att hitta sitt spel, börja med något enkelt och bygga på därifrån. Speciellt yngre killar sätter kanske högre krav på sig själva, att de måste gå ut och göra något extra. Då låser det sig lätt. Det är en grej. Sen har man ibland behövt få igång några killar, om man känner att de inte är vakna.
Hur gör du om du känner att någon inte är riktigt vaken?
– Givetvis vill man hela tiden vara så positiv som möjligt. Prata och beröra de enkla grejerna, olika triggers som gör att de kommer igång. Ofta brukar det lösa sig när du spelar enkelt i början på matcherna och har hög fart. Man försöker få så många som möjligt involverade. Sen om man måste tackla någon, få en tackling, åka ikapp någon eller göra mål… Det kan vara stora eller små grejer som gör det. Det är inte bara jag. Man hjälps åt allihopa att beröra det som är nycklarna i matcherna.
Vill inte vara en profet
Per Ledin rättar till sin mössa och funderar några sekunder. Sedan fortsätter han:
– Överlag är man väl den som försöker piska igång och hetsa igång. Men det är olika. Man vill inte vara någon profet. Det får inte bli för mycket snack heller. Fast jag har också lärt mig att det är för mycket känslor än att det inte är några känslor alls.
– När vi vann SM-guld 2008 var det ett gökbo med många starka viljor. ”Lill-Kenta” (Kent Johansson) fick komma in och lugna ner oss. På något sätt tar jag det hellre att folk brinner och är förbannade och arga på varandra, än att det ska bli slentrian och att det bara är tyst.
Per Ledin är en av Luleå Hockeys mest meriterade spelare. Han har vunnit tre SM-guld, han har spelat i NHL och gjort en VM-turnering.
Tror på tryggheten i laget
Och han kommer därför bli viktig för Luleå i kvartsfinalerna mot Växjö.
– Det ska bli skitskoj. Det blir måstematcher, det är nu det gäller. Det har man märkt att det är några i varje lag som inte pallar med att spela slutspel. Det blir för mycket nerver. Det är de killarna man vill komma åt lite extra. Det står så mycket på spel.
Tror du det finns några i Växjö som inte pallar med ett slutspel?
– Det är omöjligt att svara på nu. Eller så vill jag inte svara på det nu. Men det kommer visa sig. Men är det något jag vet, så är det att vårt lag är byggt för att det ska bli långa matchserier. Vi har en röd tråd och en bra trygghet i laget, som jag ser kommer bära oss framåt.