Under onsdagen presenterade Luleå Hockeys damlag två nyförvärv inför klubbens första säsong i riksserien. Dels Johanna Fällman, som vänder hem från collegespel i USA, dels Michelle Karvinen, Fällmans lagkamrat från University of North Dakota.
Finskan Karvinen räknas som en av de bästa spelarna i Europa och jagades av i stort sett hela riksserien – men valde till slut Luleå.
Varför?
– Det har hänt mycket inom damhockeyn den senaste tiden, jag har pratat med många lag i Sverige eftersom jag tycker jättemycket om ligan. Till sist tycker jag att Luleås satsning är väldigt intressant, att komma dit kommer att göra mig till en bättre spelare.
Vad är det som gör den satsningen så intressant?
– Dels är ju Luleå en väldigt hockeyintresserad stad, det är väldigt viktigt. Sen handlar det om att jag tycker att de möjligheter som vi spelare kommer att få där är riktigt bra.
På vilket sätt?
– På morgonen har vi möjlighet att träna med killar, vi har en egen fystränare som kan sköta allt utanför isen, att ha all den istid som vi får möjlighet till – och dessutom har klubben fixat ett halvtidsjobb åt mig. Självfallet är det attraktivt för mig.
Just nu är Karvinen i full färd med att slutföra sina studier. Det är bråda dagar med alla möjliga prov och när NSD ringer och väcker henne på morgonen i Grand Forks är hon i alla fall glad över att veta vart hon ska ta vägen nästa säsong.
– Jag är jätteglad att allt är klart med Luleå, det gör det enklare, säger Karvinen, som inte kunnat spela med collegelaget senaste säsongen på grund av det stenhårda amatörreglementet.
Istället har hon, tillsammans med amerikanska landslagsforwarden Jocelyn Lamoureux – som är i samma situation – tränat på egen hand under förre svenske förbundskaptenen Peter Elanders ledning.
– Jag ville göra klart studierna, därför stannade jag ändå. Självklart har det varit lite frustrerande, jag och Jocelyn har åkt massa skridskor och tränat med Peter, utan det hade jag inte klarat mig.
Du måste vara rätt sugen på att spela klubblagsmatcher nu...
– Jo, helt klart, det har varit jättejobbigt. Ingen målvakt, jättemycket skridskoåkning – det har inte varit jättekul. Det är inte därför man spelar hockey...man vill ju vara tilsammans med ett lag.