Joakim Fagervall går på vatten. Ibland går han en timme, ibland går han tre timmar, men han går. Varje dag, i stort sett, vecka ut och vecka in. Innan isen la sig på älven gick han broarna runt, över Bergnäsbron, ut mot Gäddvik, tillbaka över älven och in mot stan. Nu går han längs älven istället, på isen, upp mot Sunderbyn. En och en halvtimme uppströms, en och en halv timme nedströms.
– Det är jävligt fint, det har varit kanonföre. Det finns ett ställe där det är lite strömt, det har varit lite lömskt, men i år har det varit så lite snö att det inte är några problem att gå upp på backen där det behövs, säger Fagervall och rör in ketchup i spaghettin vid lunchbordet.
Varför?
– Det är skönt. Jag gillar inte att sitta inne, är det fint väder kastar jag bara av mig grejerna efter träningen, käkar och drar. Jag slår ihjäl tid, jag är ju jävligt mycket ensam och jag är hellre ute och går än sitter i lägenheten.
Det finns ju andra sätt att fördriva tiden på.
– Jo. ”Burra” har ju småbarn, han behöver inte gå ut och gå för att fördriva tiden, men jag har ju som passerat det stadiet. Men det är mycket tanke också. Jag har en framtid att fundera på, till exempel.
Du har bara några månader kvar på kontraktet. Kommer du fram till något?
– Nä. Men jag vill inte pressa fram något. Mår man bra så löser det sig – och jag mår jävligt bra.
Sportchef Lars ”Osten” Bergström har sagt att han vill förlänga – hur ser du på det?
– Vi snackar, absolut, men längre än så har vi inte kommit. Vi har kollat intresset och där är vi nu. Det brinner inte, båda parter vet vad den andre vill, det är ingen panik.
Du säger att du mår bra – men mår du bättre nu än för två-tre månader sen.
– Man går nästan hårdare i tankarna när det går bra. När det går dåligt är jobbet ganska självklart, då är det bara att grotta ner sig och gräva i allt. Nu jobbar vi nästan ännu hårdare – men på ett annat sätt, vi ska både behålla det vi gjort bra och dessutom utveckla vårt spel. Tankarna är annorlunda, då var det problemlösning, nu är det mer planering och vässning.
Och det tänker du på under dina promenader?
– Ja, den senaste tiden har det varit powerplay. Fem mot fem är vi bra i, det ser ungefär likadant ut från dag till dag och det är dit man vill komma. I powerplay är vi ju inte bra, procenten är ändå okej men vi är inte nöjda med vårt spel.
Det borde vara bättre.
– Exakt. Vi ska bli snabbare på allt – passningsspel, skridskoåkning, avslut, rubbet. Det är nyckeln, det låter jävligt enkelt men är svårt. Problemet är att vi blir statiska, vi måste hota mer och inte leta så mycket. Det handlar om osäkerhet, men jag är helt övertygad om att vårt powerplay är bättre när vi startar om serien.
Ni kommer att fokusera rätt hårt på det i träningen, antar jag då?
– Ja. Det fällde oss i kvarten i fjol – hade vi haft ett bra powerplay hade vi spelat semifinal, så viktigt är det. Men jag är ganska säker på att det ska funka sista tio matcherna.
Det har ändå gått 42 omgångar – hur kan du vara så säker på att det ska lossna nu?
– Vi har lagt så jävla mycket energi på att vårt fem mot fem-spel ska vara bra, se likadant ut från match till match. Nu är vi där – även om vi ibland gör sämre matcher spelar vi i alla fall på samma sätt. Det har kostat på, och vi har tvingats göra lite avkall på powerplayträningen eftersom vi tyckt att annat varit viktigare för resultatet.
Vilket uppenbarligen var ett korrekt beslut.
– Jo. Därför känner jag att vi kan vi släppa lite, lite grann på det för att stärka powerplay och boxplay. Tidigare i år hade man ju ont i magen för att man inte visste hur fan vi skulle se ut i nästa match, nu kan vi lita på grunderna och varandra.
Ska man inte klara av att lösa båda bitarna?
– Det kanske man ska, men vi har inte kunnat göra det – och jag tror inte att man kan träna in en massa moment och bli skitbra på allt samtidigt. Jag skulle vilja påstå att vi är ligans bästa lag i fem mot fem och vi borde kunna bli lika bra i powerplay.
Ni snittar drygt 2.3 poäng per match från och med vändningen efter 18 omgångar. Hade ni hållit samma tempo från början hade ni haft 100 poäng redan nu.
– Du kan köpa världens dyraste piano men inte fan låter det bra innan du stämt det ändå. Vi har ett bra lag, vi ska vara där uppe – men det tar tid. Det gick snabbt för oss i fjol, men vi var inte klara och det märkte vi efter fem-sex omgångar. Vi fick resultaten med oss för att folk underskattade oss, i år kanske vi överskattade oss själva och glömde grunderna lite grann. Det fick vi betala för.
Skulle ni gjort något annorlunda inför säsongen för att få igång laget från start?
– Njaeee. Nånting kan man alltid göra annorlunda, men det är svårt att göra det i maj eller juni när du har en och en halv femma som inte är på plats. Träningsmässigt hade vi kanske kunnat ändra något, vi kanske skulle spelat mer tvåmål eftersom det svetsar ihop lagdelarna. Kemierna har blivit bättre i laget, som de faktiskt ofta blir i motgång.
Hur?
– Vi har haft åtskilliga möten med laget, fler än normalt. Det har sagts många hårda ord i laget, mellan spelarna och ledarna – det är sånt man utvecklas av.
…om man inte knäcks av det.
– Jo, men det är en jävulskt bra grupp individer. Bra människor, rejäla och genuina. Då tror jag man kan ha vilket klimat som helst utan att det misstolkas eller blir fel. Det är både tur och skicklighet, en människa kan förstöra allt. Mattias, vår nya sjukgymnast, kom ju in när det var som tyngst. Han sa att det inte kändes som att vi låg elva, det var en skön atmosfär.
Du tog av dig slipsen Örebro borta – samma match som säsongen vände för er?
– Det är oskönt med slips.
Varför hade du då slips från början?
– För att vi bestämde att vi skulle ha det. Sen hade jag förmånen att, som huvudtränare, bestämma att jag inte skulle ha nån slips.
Var det bara en slump?
– Nja, det blev bara så. Det var inte så att jag glömde den. Jag bestämde mig för att det var dags att slänga den, jag älskar såna där saker. Jag är lite skrockfull av mig så jag skyllde allting på den där jävla slipsjävuln. Det kändes ganska skönt att det vände, jag hade den i väskan och gav den faktiskt till Tornberg efter matchen.
Så någonstans hemma i Johan Tornbergs hus hänger en slips med en förbannelse vilandes över sig?
– Japp. Sen har en supporter en annan.
Hur skrockfull är du egentligen, har du fler hyss för dig?
– Naej… Det är lite jox med parkeringar och grejer…
Du kan inte stå vars som helst?
– Nej, för fan. Jag bogserade bort ”Burras” bil en gång när han stod på fel ställe. Det är ju jävla löjligt, egentligen, men för mig är det viktigt.
Jag är den förste att erkänna att ni gjort ett fantastiskt jobb. Fem NSD-rosor för arbetsmoralen. Men: Luleå Hockey går aldrig – som Skellefteå eller Frölunda – in och bara sätter ner foten och avfärdar ett sämre motstånd med fyra-fem mål. Vad beror det på?
– Jag vinner gärna med 8-2, inte för det, men det är så långt ifrån hur jag tänker. Jag tänker att man vinner med ett mål, det räcker för mig, då har vi ju matchen. Jag tror också att det är därför vi sällan förlorar matcherna med uddamålet, för att vi är beredda att göra arbetet. Sen hade vi haft större vinster om vi haft ett bra powerplay.
Det är vad som saknas?
– Det är nog en del av sanningen. När du får den där självförtroendeboosten i fem mot fyra, när du nästan vet att det kommer att ringa, kan du rida jävligt högt på den. Det är långt ifrån allt, men hade vi gjort två mål mot till exempel Rögle hade vi vunnit med 5-2. Det går snabbt att skrapa ihop till storsegrar om man får två mål från numerärt överläge.
Det är tio matcher kvar, åtta poäng upp till Frölunda på andraplatsen. Hur viktig är den – offrar ni den för att vila eventuellt småskadade spelare inför slutspelet.
– Just nu känns avvägningen avlägsen, förutom Ekarv har vi ju inga skador. Vi får både träna bra och vila bra i en vecka och det går att jaga andraplatsen. Den var tretti poäng bort, nu är det bara åtta – och vi ska dessutom möta dem. För fan, klart vi ska gå för den. Den är ju nära.
Nåja…
– Vi har ju jagat från omgång 19. Det absolut viktigaste är att vi inte går ifrån det vi gjort bra för att ta oss hit. Inte chansa, inte ta risker, inte gå ifrån det vi är trygga i – för det är vår trygghet som ska ta oss hela vägen.
Definiera de två lag som ligger före er i tabellen.
– Skellefteå är det lag som har bäst kontroll i högst fart. Frölunda är, i sina bästa stunder, seriens mest kreativa lag. Två väldigt bra lag.
Vad är deras svagheter?
– Svårt. Jag tror att det kanske kan vara deras eget övermod, att det gått lite för bra för länge, men det är svårt att peka på något annat. Alla lag är i och för sig känsliga för fysiskt spel, även de.
Är det där er största chans att slå dem finns?
– Nej, jag tror inte det, jag tror inte att man orkar spela så fysiskt över sju matcher. Det måste ligga en annan list i det, men exakt vad den är vet jag inte i dag.
Ni ligger trea nu – vad slutar Luleå Hockey i serien?
– Topp fyra.
Oj, nu stack du ut hakan...
– Målet är att ha jättebra förutsättningar för slutspelet. Inte sämre än trea.