Nu är inte siffrorna riktigt allt. Notviken hade betydligt mer spel än nollan antyder men Umeålaget var det enda som skapade chanser värda namnet och framför allt utnyttjade dem. Notviken lyckades däremot aldrig riktigt penetrera det fruktansvärt täta bortaförsvaret och fick nöja sig med, ja, länge såg det ut att bli – ingenting.
– Vi har inte så mycket framåt, säger en bedrövad Josefin Öhman efter matchen och fortsätter:
– Tanken var att ha bra försvar och satsa på kontringar men Rig är ju snabba och spelskickliga.
Ja, fjolårets topplag i serien lämnar inte mycket åt slumpen. I år dessutom förstärkt med Notvikens tidigare målspruta Wilma Johansson som presenterade sig genom en assist till 0–3 efter knappt halva matchen. Mål blev det däremot inte – den här gången.
– Men jag har gjort mål under försäsongen, säger Johansson som redan hittat sin plats i Rig.
– Det känns väldigt bra i laget, ja.
Notvikens lilla momentum kom när laget omedelbart efter 0–5 i mitten av slutperioden faktiskt reducerade genom ett typiskt Kinisjärvimål: Moa gick fram snabbt och spelade in från höger långsida – till Linnea som bara hade att klappa in bollen vid bortre stolpen. Ännu bättre blev det när Jennifer Öhman drog in 2–5 med ett distansskott i powerplay två minuter senare – men Rig drog ändå längsta strået genom två kontringsmål med mindre än två minuter kvar av matchen.
Det sista dessutom av andraårseleven Andrea Claesson, ursprungligen från Sunderbyn.
– Onödigt. Det är stor skillnad på 2–5 och 2–7, säger Josefin Öhman, suckar och avslutar:
– Efter våra mål kändes det faktiskt bra. Men vi måste träna på det sista i anfallet.