”Giffarna” har alltså en gemensam träning i veckan för två av sina pojk– och flicklag. Redan där har man valt en ovanlig väg – och till det ska läggas att det handlar om P03 tillsammans med F01, eller en åldersskillnad på två år. Och ett pojklag på dryga tiotalet medan flickorna är runt 20. Många idrottsledare skulle inte ens överväga en sådan mix men det enda som behövdes var egentligen lite envishet och inkörningstid.
– Alla blir ju lite blyga i början men det växer in hela tiden. Nu ropar de på varandra och det spelar ingen roll om det är killar eller tjejer, säger en nöjd pojktränare och fortsätter:
– Första fyra träningarna var nästan knäpptysta. Då la vi (Brandén och flicktränaren Roger Ehlin) in lite övningar som var ganska mycket lek, små plojtävlingar, och sedan släppte det.
Alla spelar för alla
Faktum är att mest påtagliga skillnaden när lagen bollar är rent fysisk: de 13-åriga tjejerna är – minst – ett huvud högre än de 11-åriga killarna. Men det spelar enligt Tove Hörnqvist-Magnusson, själv ännu 12 år, ingen roll.
– Skillnaden är att de är lite lättare än vi så man vill inte knuffa – men visst kan killarna gå på hårt när vi har sådana övningar.
Tove ler och understryker snabbt hur små skillnader det handlar om.
– De är ju typ precis lika bra som vi…alltså, ingen är bättre eller sämre… Det är faktiskt jättekul att spela med yngre, och så får man ju lära sig grejor som de gjort.
Precis vad tränarna ville åstadkomma, med andra ord.
– När vi har den här gemensamma träningen är det inte vi mot dem utan vi tänker oss som ett lag. Vi hoppas att de ska lära känna nya människor och träna på hur man uppträder mot varandra, förklarar Brandén. Han fortsätter:
– Vi chansade väl lite med åldrarna, det var ju ett test och vi visste inte hur det skulle bli. Men vi tycker det är roligt och vi hoppas att de tycker det är roligt, det är ändå viktigast.
”Går in på samma sätt”
Arvid Wennberg, 10 år, på det elfte och spelare i pojklaget, är inne på samma linje som Tove Hörnqvist–Magnusson. Men för killarna handlar det också om att möta tjejernas tyngre fysik.
– Det är ju lite svårare, tjejerna är ganska snabba så det blir en utmaning att träna med dem. Det är roligt, bra tempo, säger han och efter en sekunds funderande kommer slutsatsen:
– Man går nog in på samma sätt mot tjejer som mot killar, det är bara att spela. Och det har ju funkat bra.
↔MARTIN THELÉNIUS