Om det fanns någon stämning att tala om i Luleå Energi Arena varade den inte länge. 3.27 minuter, närmare bestämt.
Då gjorde gästerna sitt andra mål och publiken började ana oråd.
Men Notas skärpte sitt försvar och stod emot – tills Josefin Öhman fick kliva av i två minuter efter att ha lyft en motståndarklubba. Det läget behövde Sundsvall en knapp halvminut på sig att utnyttja och 0-3 kom därmed maximalt olägligt med bara 23 sekunder kvar av första perioden.
Målet var talande för de oerhört effektiva gästerna. Visserligen vann Sundsvall matchen också i skott, 30-20, men mål på vart tredje hör inte till vanligheterna…
– Vi visste att de tappat sin stora stjärna (Frida Eriksson) men också att det är ett lag duktigt på triangelspel och som har bra spel runt mål, konstaterar Erika Palmeby utan omsvep. Att förklara varför ”Notas”, bara tre poäng bakom i tabellen inför matchen, blev så förödmjukande utspelat är inte lika enkelt.
– Nu var det nog lite så att alla spelare i Notviken tappade bollkänslan samma dag, börjar hon och fortsätter sedan:
– Varenda boll studsade med dem och varenda touch gick mot oss. Då är det inte så lätt – ens mot ett lag som på papperet ligger nära.
Talande var att Sundsvall inledde andra perioden med 0-4 i boxplay (!), sedan två raka mål innan Notvikens Helena Bäckman-Andersson åkte på en ifrågasatt 2+2 minuters utvisning för slag. Sundsvall utnyttjade läget för att sätta 0-7 och kunde sex sekunder efter att hemmalaget blivit fulltaligt öka till 0-8. Då fanns inte mycket att jubla över när Erika Palmeby äntligen hittade in med tröstmålet.
– Vi får lite energi när vi gör vårt mål, det är väl det.., säger hon.
Avslutningsperioden blev förstås en enda plågsam väntan på slutsignalen i en match Notviken snabbt måste glömma.
– Det positiva är väl att en sådan här match snarast stärker oss, det här är inga problem, avslutar en sammanbiten lagkapten.