Ett gäng barnfamiljer har redan tagit sig till skärgårdsön Sandön och nu sitter de i solskenet och äter lunch. Plötsligt börjar Luleå Hockeys spelartrupp genomföra ett av försäsongens tyngsta träningspass.
Spelarna bär säckar med sand, rullar pilatesbollar fulla med sand och cyklar en viss sträcka. Gång på gång. För att sedan köra olika övningar med snabba fötter. I sanden.
Om det är jobbigt? Ja. Spelarna flåsar, grymtar och muttrar.
– De andra veckorna under somrarna blir ganska lika. Det här blir nåt annorlunda. De passen vi har haft i veckan är bland de jobbigaste passen i år. Det är bra träning. Det är kul, det blir lite mer tävlingar och nya grejer man får lära sig, säger Johan Harju.
Den här veckan kör Luleå två träningspass om dagen, under ledning av L-O Nilsson. De varvar träningar i Coop arena med ett pass som detta, i skärgården. De har också kört något pass på F21.
Mattias Waaranperä är sjukgymnast och fystränare i Luleå Hockey. Han beskriver onsdagens pass i skärgården så här:
– Det är hur jobbigt som helst. Det blir sån skillnad mot det vi gör vanligtvis. Vi springer mycket och det blir snabba intervaller men det är svårt att träna sig till nåt sånt här. Sand och tunga bollar. Helt klart så är det riktigt, riktigt jobbigt.
Johan Harju igen:
– Det är bara sjukt jobbigt. Alla som är tränade klarar av det, men man måste pressa sig själv för att bli bättre. Det är lite det som det går ut på. Det är tävling, då måste man pressa sig för att man vill förbi polaren. Man maxar sig i varje lopp. Det är så man blir bättre.
– Ett gympass är tungt för stunden, men det här sitter i i en och en halv-två timmar. Det blir en annan jobbighet i passen. Jag hoppas att det ger resultat, annars är det inte värt att hålla på såhär varje dag.
Målvaktsstjärnan Joel Lassinantti var inte med på alla övningar under skärgårdspasset, då han hade lite känningar. Men när han körde sina utfallssteg med en tung sandsäck i händerna skrek Harju några berömmande ord till målvakten.
– Man försöker hjälpa de unga killarna också. När jag varit som bäst har det alltid varit tävlingar på isen, i gymmet och i löparspåret. Med kedjepolarna också. Man ställer krav på polarna och då gäller det att man själv är med där ute och visar att man vill tävla och att man vill vara bäst. Det går inte att skrika på någon annan om man inte kör själv, säger Harju.
Men nu var det ju beröm du ropade ut till Lassinantti?
– Vad ska jag säga? Rollen har blivit lite annorlunda när man blivit äldre. Man har lärt sig lite. Nu är inte ”Lassi” en av de yngsta, men när man var ung själv fick man höra av gubbarna Renberg och Burström och de här. Man känner sig uppskattad och som en del i gänget då. Jag tror att det är lika viktigt för de som är unga nu, att de får ha den känslan och kommer in i säsongen med att känna att man är en del av gänget. Då har man en större chans att utvecklas, om man är med och vågar tar för sig.
Var vill du själv helst spela i vinter, förresten? Center eller vinge?
– Det får du fråga coach om (skratt). För mig spelar det ingen roll, för mig är det viktigare att jag får en bestämd roll. Att de säger att jag ska vara center, vänsterforward eller högerforward. Så att det inte blir två matcher på varje position. Alla positioner har sina fördelar, men jag känner att jag hellre får en specifik. Det blir lite annat spel och lite annat tänk på olika positioner.