Rekordet som gav segerjubel: "Bara bra"

Jennifer Nilsson inledde kulstötningen med beskedliga resultat. Men i femte försöket satt den – vinnarstöten. Och med den en rejäl putsning av hemmastötarens personliga rekord.

Elin Wallin.

Elin Wallin.

Foto: Martin Thelenius / Expressum

LULEÅ/FRIIDROTT2015-02-02 19:31

– En kanonstöt, ja, håller hemmaklubben Luleå FIFs tolvåring (tävlande i F13) med och fortsätter:

– Jag kände bara att den här ska bli lång och så stämde allt, det gick bara bra.

Ja, med tanke på att Jennifers personliga rekord innan tävlingen var 8,60 meter går det inte att säga annat när kulan plötsligt landar efter 9,17. De föregående stötarna hade ”bara” ramlat iväg som längst 8,47 meter, siffror som inte skulle räckt till seger då närmaste konkurrenten Hanna Grahn, Boden, i fjärde försöket fått iväg sin kula 9,10 meter. Jennifers avslutande kast nådde 8,89 så något hade definitivt hänt efter halva tävlingen.

– På träning har jag varit däruppe så det kändes ändå som att jag hade den i mig, på något sätt, säger hon.

Segern smakade antagligen extra skönt – som ett rejält plåster på såren då Jennifer Nilsson missade medaljerna i sina övriga grenar. En hemmatävlare som inte missade någonting var däremot klubbkollegan Elin Wallin i F11. Tioåringen var med sina 9,72 sekunder snabbast i hela det 27 löpare starka 60 metersstartfältet, hon hoppade med 3,54 meter längst i samma fält och 7,16 i kulstötningen var 54 cm längre än närmaste medtävlare.

Tre guldmedaljer av tre möjliga, med andra ord, men Elin som inte tävlat sedan utomhussäsongen tog själv framgångarna med ro. Hennes korta kommentar var:

– Det brukar inte gå så bra, nej…

Haparanda SKTs Wilma Styrman fick en jobbig start på ”spelen” när allt låste sig i stavhoppet. Två avbrutna försök följdes av en rivning på 2,40 – inte så roligt när ribban legat kvar på 2,71 så sent som vid hemmatävlingen föregående helg. Hon tänker högt:

– Jag nollade, klarade inte en enda…var kanske inte på jättebra humör heller så det var nog psykiskt. Jag försökte men det gick inte, förklarar hon och utvecklar:

– Det funkade inte riktigt i ansatsen under första två hoppen och sista rev jag. Men jag är nöjd med förra helgens resultat, man får vara beredd på att det går sämre ibland.

Desto roligare, då, att det mesta fungerade i övrigt. Wilmas ”pers” i höjdhopp är 1,57 men i Luleå räckte 1,50 till seger.

– Det där perset satte jag för länge sedan men jag tog 1,54 hemma förra helgen så jag hoppas få till det nu, spådde hon inför uppgörelsn.

Över 60 meter blev det silvermedalj efter 8,51 sekunder men revanschen satt i häckloppet: 9,99, 27 hundradelar snabbare än Bodenlöparen Yana Kornyeva.

– Skönt…jag hade inte koll på de andra, säger hon och det är som det ska vara med den marginalen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om