– Jo, det var ett j-kla tempo redan från start…en bra rygg att jaga, säger andraplacerade fysioterapeutstudenten Rasmus von Schulz och flinar efter målgången på 15.13 minuter, en evighet efter Abootorabis 13.54 över banan som på grund av byggnadsarbeten kortats till 4,4 kilometer.
– Men jag såg honom ändå rätt länge, tills det var två kilometer kvar eller något. Då hade jag en till rygg att gå på och honom tog jag på regnbågsallén med 200 meter kvar, förklarar Schultz apropå den betydligt tätare duellen mot till slut tredjeplacerade Johan Bergström, Lulekamraterna (15.35 minuter).
Den mer än välmeriterade segraren har bara varit ett par månader i landet.
– Jag har sprungit för irans landslag och bor nu på förläggning i Boden. Fast där får man träna ensam, det blir inte bra så jag har fått jättebra hjälp att träna med klubben här i Luleå – tack för allt.
– Fast lite kallt…men annars inga problem, tillägger han, visar sina odubbade släta sulor och skrattar innan vi får några personbästatider.
– 13.20 på fem kilometer, 30 på tio, 1.06 på halv- och 2.24 på helmarathon. Mitt mål är att bli nummer ett här i Sverige, utbrister han utan tvekan.
Hemmalöparen Nina Lintzén hade inga problem att gå in som snabbaste kvinna med sina 16.31 – och hon bekräftar formen.
– Har ju känt att jag är pigg i benen och hade egentligen lust att försöka slå mitt banrekord – men det får jag ta nästa år (över ordinarie bana), säger hon och skrattar.