Uusihannu tog kommandot direkt från start och ledde 6.1-kilometersloppet med över halvminuten redan efter halva sträckan. På upploppet hette det att Luleåpolitikern skulle krossa rekordet.
– I så fall vore jag kanonnöjd. Det var ett tufft lopp att springa, det var supervarmt och vindstilla och jag var ensam hela loppet, konstaterar han omedelbart efter målgången på 21.27 minuter – hela 1.24 före andraplacerade Peter Larsson, Lulekamraterna.
Nu visade det sig att förhandssiffrorna som fick Uusihannu att ta fram allt extra krut över upploppet inte stämde. Bodenlöparen Mikael Berg sprängde drömgränsen 21 minuter med sina 20.56 2010 men frågan är om någon någonsin kommer att gå i närheten av den siffran.
– Vi har ju ett tungt sandparti i mitten av loppet och det har bara blivit längre med åren. Det kan göra rekordet svårt att nå, säger arrangören och Junköfiskaren Per Ökvist.
Oavsett vilket var årets tid en putsning av Uusihannus segertid 21.34 från 2015 års lopp. Och detta med sanden, det bekommer inte honom.
– Försökte hålla jämnt tempo hela loppet och det gick hyfsat bra den här gången, något jag misslyckats med rätt ofta förut. Men jag dundrade på i sanden också…
Segerlaxen hade han likt damsegraren Lovisa Modig ingenting emot.
– Nej, det är ju det bästa pris jag någonsin fått, säger han och skrattar.
Det blev alltså en upprepning också i damklassen sedan Modig sprungit in på 23.47. Inte riktigt som fjolårets tid 23.39 – då hon knäckte främsta utmanaren Elisabeth Clausén i just sandpartiet – men ändå godkänt.
– Jag har varit förkyld i en och en halv vecka, varit sängliggande i två dagar och just kommit igång så det är bra, säger Modig och beklagar att Clausén uteblev från årets lopp – förkyld.
– Fick veta först idag att hon också blivit förkyld. Synd, det är kul med konkurrenter som är nära, säger Modig som nu fick över två minuters marginal i resultatlistan till Anna Nordin, Lulekamraterna.