”Vi vill alltid vara bäst i Norrbotten”

Vi kisar mot solen på en av de nedre ­raderna av Skogsvallens läktare. Ek ­förbannar tidigt i samtalet A-lagets ­förlust mot Dalkurd i sista omgången innan sommaruppehållet. En torsk som innebär att man tappade den yttersta topp­känningen, trots att man går på sommar­uppehåll som serie-trea.

– Vi har fortfarande chans att ta hem det och vi har fortfarande chans på att ta kvalplatsen till superettan och i ett kval, där vet jag att allt kan hända. Jag har själv varit med om två stycken. Ett positivt och ett negativt.

Det negativa kvalet är IFK Luleås 1992 när man under dramatiska omständigheter i mötet med Västra Frölunda fick se allsvenskan förbli en dröm. Det positiva är med Bodens BK när man slog ut Väsby och drömmen om superettan blev sann. BBK hade under många år i början av 2000-talet stora framgångar, med tre superettansäsonger som största merit. IFK Luleå är nu en klubb med sitt representationslag på god väg mot samma nivå och mellan två topp­klubbar finns ett samband. Ingemar Ek.

– Nja. I det här fallet har jag varit med i tre år och det finns många som har dragit ett tungt lass här. Det är ett teamwork som ska fortsätta.

Gillar du att vara på toppen?

– Ja! Jag är en vinnare. Jag vill vara en vinnare.

Det sägs att det blåser hårt på toppen också. Har du märkt av det?

– Inte än i alla fall, men jag vet att det kommer. Det tillhör spelet. Med- och motgångar.

Hur hårt det blåste ska vi låta vara osagt, men BBK där Ingemar Ek styrde i elva år kritiserades ofta för att vara byggt av pengar och värvningar.

Kan det bli IFK:s filosofi nu?

– Nej. Jag håller med om att det var väldigt många spelare utifrån med BBK i superettan. Men det var absolut tvunget för det fanns inte de spelarna i Norrbotten på den tiden och då fick vi vända oss utanför länet.

Nu har vi väldigt många ungdomar från Luleå i A-truppen. Flera har suttit på bänken och hoppat in och många har spelat från start. Startmän i division 1, det är ju fantastiskt. Det är fem ”egna” som har flyttats upp nu.

Ingemar Ek själv vill att ordet egna sätts inom citationstecken eftersom ”De kommer från andra klubbar innan, men har varit juniorer i IFK” och IFK:s ordförande sedan fyra veckor tillbaka tycker att samarbetet klubbarna emellan är bättre än någonsin i Luleå.

– Det är otroligt viktigt. Jag vet att IFK Luleå ensamt inte klarar av att vara ett elitlag. Vi måste ha hjälp av kommunen och andra klubbar, jag vet att det jobbas mycket bra bland många ungdomslag i Luleå. Sunderbyn har fantastiska lag, Alvik likaså och det finns fler bland andra klubbar, där de ­bästa spelarna ska komma till IFK:s juniorer och på den vägen ta sig till A-laget. Det gör att vi kanske inte behöver åka till ­Murmansk eller Afrika för att hitta ­spelare. Vi kan åka till Sunderbyn.

Det har pratat länge om att ­Luleåfotbollen och i Norrbotten ska lyfta, men det händer inte fullt ut. Är det detta som är vägen och är det nu det ska hända?

– Det här är ett väldigt, väldigt bra steg. Men vi kommer aldrig ifrån att vi ­kanske måste toppa med någon eller några ­utifrån. Det är inget fel med det, så ser dagens elitidrott ut. Det är bara att titta på hockeyn eller andra elit­fotbollslag. Det kommer vi aldrig ifrån. Det är glädjande att Piteå IF går så bra i division 1 och drömmen vore att få upp BBK hit också. Med IFK, PIF, BBK och Umeå tror jag att de andra får samma problem som vi har haft i alla år.

Resorna?

– Ja.

Ingemar Ek lyfter fram derbyna mot PIF och de hypotetiska mot BBK. Att det skapar rubriker, press och att fotboll­en hamnar i centrum. Kan det vara en risk att det blir för jämnt med flera lag högt upp, att det inte skapas den riktiga toppen?

– Senaste derbyt mot PIF i Piteå tror jag att de tjänade mer än 300 000 kronor, på en enda match. När vi möter ­Akropolis, inget ont om dem, får vi vara glada om vi får ihop till att betala domarna.

Men att istället ha ett riktigt, riktigt topplag som kanske går upp istället?

– Konkurrens är väldigt viktigt, ja. Det stimulerar. Vi vill alltid vara bäst i Norrbotten och det tror jag att Piteå också vill. Det skapar konkurens och intresse. När jag går och ser Piteå vill jag att de ska vinna alla matcher. Ja, utom två då. (skratt)

Tobias Lindfors var ordförande innan Ek, men hoppade av på grund av ­jobbsituationen, och att kliva upp från att ha varit på marknadssidan var inte ett självklart val för Ek som inte hade de ambitionerna. ”Absolut inte, men när rörelsen kallar får man ställa upp”.

En som är glad att så trots allt blev fallet är klubbens representationslags­tränare, Fredrik Waara.

– Det är en handlingskraftig man som står för sitt ord och får saker och ting att hända, är Waaras omdöme.

– Det var bra sagt av Waara, säger Ek med ett bullrigt skratt.

Stämmer det?

– Ja, det vill jag nog påstå.

Om Eks BBK kritiserades för att det var vilda västern med värvningar och pengar kritiseras hans IFK snarare för motsatsen. Att det inte händer saker och att det inte utvecklas.

– Det är också en fråga om ekonomi. Allt kostar pengar och ekonomin är det viktigaste för föreningen, vi får aldrig riskera att hamna i en dålig sits där. Försiktighet har präglat IFK och det är inget fel med det, men när vi får tillfälle att satsa ska vi kunna göra det, så vi måste sköta marknadssidan på ett bra sätt. Det är där de stora pengarna kommer in. Inte via publiken, tyvärr. Inte än i alla fall.

Efter ett samtal med Ingemar Ek är det tydligt att samarbetet inom Luleåfotbollen är något han brinner mycket för:

– Samtal och kommunikation är väldigt, väldigt viktigt. Det är roligt att se BAIK (Bergnäsets AIK) i division 2 och sitta och hålla på dem. Vilja att de ska vinna. Jag vill att det ska vara tvärtom också, att BAIK:are eller Notvikare kommer hit till Skogsvallen och applåderar när vi gör mål.