Vi sitter på ett café i centrala Luleå. Staden som Erido Poli på kort tid har lagt för sina fötter. Framförallt som anfallare och målskytt, men också som den profil han är. Eller?
– Ja, kanske, men jag är alltid mig själv. Det är såhär jag är. Jag kan inte spela att vara någon annan, absolut inte. Men det kanske blir så i och med att jag är ett nyförvärv och att det har gått bra.
Bra har det gått. Han värvades från Huddinge, söder om Stockholm, och anlände till sin nya hemstad i januari.– När jag kom hit var det kaos och snö överallt. Det var snö upp till bröstet, säger Poli och måttar snödjupet med handen.
– Då tänkte jag – vart fan har jag kommit?! Men jag hörde att det skulle vara grymt under somrarna. Då är folk ute, man kan göra saker, det är många stränder och hela staden är omringad av vatten. Jag märkte det förra sommaren också när jag var här och mötte IFK, då var det sjukt varmt.
Sedan vände serien och det var dags för IFK Luleå att komma ner till Huddinge. Det ingen visste då var att den matchen är en anledning till att IFK nu är i topp av tabellen.
– Den matchen är en stor del i att jag kom hit. Det var en dålig plan, helt fucked up gräs. Jag tänkte personligen: ”Luleå, spelar de ens fotboll där? Säkert ett riktigt brunkargäng? Bara svenska, starka killar”, fattar du? När matchen kom igång fick jag en chock. De spelade så attraktiv fotboll och rullade boll, med en tydlig spelidé. Jag blev chockad och imponerad.
Var det en tillfällighet i den matchen eller känner du fortfarande så?
– När jag kom hit och även nu är det exakt så. Det är en stor del i att jag gick hit.
Det som fattades då och några säsonger innan dess var denna sista pusselbit som flera inom klubben pratar om. Den pusselbit som nu smuttar svart kaffe på ett fullsatt café. Den som har fått klubben att drömma om avancemang och att på allvar prata om superettan.
Trots att målen redan tidigt på försäsongen började trilla in på planen hittade inte Poli rätt direkt utanför densamma.
– Det svårt att komma in i det första tre månaderna. Det var oftast: sitta hemma - träning - hemma - träning och sedan hände inte så mycket mer. Jag fick inte uppleva själva Luleå. Men nu är det bra, jag är ute ofta och har kommit in i det mer. Om det var svårt att komma in i staden var det desto lättare att komma in i laget.– Väldigt bra grabbar. Välkomnande. Där var jag som hemma redan efter första dagarna, alla kom och hälsade och tog emot mig. Skitnice! Jag har också lätt att anpassa mig och behöver inte vara någon ”outsider från Stockholm”. Otroligt bra gäng, fantastiska grabbar.
Poli är lång, stor och stark, men har behållit både fart och finess. En bra bollmottagare som kan avgöra matcher på egen hand. Är det Norrlands egen Zlatan vi har att göra med?– (Skratt) Det kan du inte fråga mig om. Men du kan ju ha det i rubriken eller något.
Är Norrland ”ett jävla skitland”?
– Nej (stort skratt).
Det är många skratt i ett möte med Poli och just det trycker många i klubben på när NSD pratar med dem om anfallaren. Tränare Waara lägger till det många besökare på Skogsvallen har sett under våren. En spelare med bred repertoar, som kan hitta målet på flera sätt.– Det ser man bland annat när jag gjorde 23 mål på en säsong i Huddinge. Då var det allt möjligt, skott från 30 meter, bicykleta, nickmål – alla slags mål. Klackmål också faktiskt. Han har rätt där, Fredrik. Jag är inte bara en boxspelare, det kan smälla till varifrån som helst.
Just som för – Zlatan.
– Ah... Han är min... Jag vill säga Gud, men han är i alla fall jävligt stor för mig alltså. Det han har gjort för Sverige är otroligt - det kommer inte komma någon ny Zlatan på minst 50 år.
Även om det är olika nivåer, är det tydliga likheter i era spel.
– Han är min idol och utan honom tror jag inte ens jag hade hållit på med fotboll. När jag var ung satt jag mycket och kollade på Youtube, ”hur gör han? - hur är han? - hur gör han den där finten?” Då blir det så att det fastnar. Jag behöver inte tänka, jag har sett det så många gånger, så det bara kommer.
En annan likhet är tuffheten på plan. Något som ibland kan gå för långt och leda till kort och avstängningar. Själv tror han att det härstammar från det faktum att han aldrig har spelat juniorfotboll. I åldern 15-18 år när det är vad de flesta andra gör spelade Poli i division III och IV. ”I flera år var jag yngst i hela serien och fick lära mig att ta för mig mot mittbackar som var gamla gubbar. Där lärde jag mig att vara stark och spela tufft”. Något som redan såhär tidigt har lett till fem gula kort och avstängning i bland annat viktiga toppmatchen och derbyt mot Umeå FC.– Jag har det från den åldern, men det är inget jag tänker på under matcherna. Det får du fråga domarna om, det är de som är experter. De kanske har något mot mig, vad vet jag? Såhär många kort har jag inte haft förut.I den heta seriefinalen borta mot Dalkurd på söndag är Erido Poli dock spelklar – och laddad.
– Jag ska bara gå ut och njuta, köra på som vanligt och hoppas på tre poäng.