IFK Luleås assisterande tränare Andreas Pettersson är också assisterande tränare i U21-landslaget.
Efter semifinalsegern mot Danmark i lördags sa han att det var det största han upplevt inom fotbollen.
Dittills.
– Det är nån som sa att detta är Sveriges största framgång på herrsidan sedan 1994. Sverige har inte varit i en final sedan 1958. Många säger till en att vi har skrivit ett stycke fotbollshistoria. Det är fantastiskt. Det är ojämförligt det största jag har fått vara med om, sa han efter semifinalsegern.
Bättre skulle det bli.
Sverige slog Portugal efter straffar och är därför bäst i Europa.
Under onsdagsförmiddagen, när landslaget satt på bussen på väg till flygplatsen i Prag, fick NSD en pratstund med den norrbottniske succétränaren.
– Det är en mäktig upplevelse, en stor upplevelse. Det kommer i vågor. Man får försöka smälta det allt eftersom, ta in det och sen kommer det glädje och lyckorus i vågor.
Vad kände du inför och under straffarna?
– Under straffläggningen stod jag mest bara och njöt, jag tyckte att vi hade gjort en väldigt bra match. Vi hade gjort allt vi kunde, vi hade förberett oss så bra som vi bara kunde för att ha en möjlighet att lyckas. Men jag var så väldigt nöjd med vår prestation att jag kände att vi kunde vara stolta oavsett hur det gick. Jag kunde unna mig att bara stå och njuta.
Vad tänkte du när Patrik Carlgren räddade den andra straffen?
– Jag tror inte att jag tänkte så mycket. Det är ett lyckorus och glädjerus som bara sköljer över en. Att vinna EM-guld är stort.
Verkligen. Efter semifinalen sa du att det var det största du upplevt inom fotbollen...?
– Det har toppats just nu.
Hur var glädjen i omklädningsrummet efteråt?
– Det var ett ganska långdraget firande. Vi blev kvar ganska länge i omklädningsrummet. Det var mycket sång och glädje, många kramar... Det var bara en stor grupp lyckliga svenska spelare och ledare i omklädningsrummet som nöjt av stunden, som njöt av att få ta in första ögonblicken efter EM-guldet.
Hur firade ni i natt?
– Vi kom tillbaka till hotellet där vi åt mat och drack lite gott. Sen så var det ett litet tal. Efter det satt vi kvar och pratade och smälte de första intrycken. Man var i säng mellan fyra och fem i natten. Jag hann sova nån timme innan vi åkte mot flygplatsen.
Har du förstått vilken hajp och fotbollsfeber ni skapat i Sverige?
– Jag personligen har levt i vår bubbla på hotellen, träningsplanerna och matcherna. Jag har inte märkt det. Men ser jag på alla gratulationer jag fått och det jag hört när jag pratat med familjen så har jag förstått att det en stor hajp. "Det är enormt stort", skrev min fru till mig. Jag har inte riktigt kunna ta in hur stor det är. Det ska bli stort att se alla som möter upp i Stockholm.
Får du gåshud när du tänker på firandet i Kungsan senare i dag?
– Vi får se vad det blir. Jag har svårt att skapa bilderna framför mig. Vi får se. Jag ska se till att njuta av stunden. Skulle det bli stor hyllning så kommer det givetvis bli ett stort minne för livet.
Hela turneringen är ett minne för livet, gissar jag?
– Verkligen. Första landslaget som jag är med i och så man får ta det hela vägen till EM-guld... 52-53 nationer och vi är de bästa. I en fotbollskarriär är detta det största jag någonsin har gjort.
Hur många grattis och sms hade du fått när du gick och la dig i natt?
– Jag tror att det var 70 sms och 30 mejl. Det har varit mycket.