Tolv minuter in i matchen mot Västerås började målfesten för IFK Luleå. Ett inkast från Kalle Norrbin till Daniel Ahonen som sedan hittade Per Mettävainio innebar 1–0 till hemmalaget. Och att målet såg ut på det sättet var absolut ingen slump.
– Kalle gör ett ganska långt inkast som Danne sedan skarvar direkt. Sen sätter jag dit den på halvvolley, säger Per Mettävainio.
En intränad variant. Eller?
– Jag har alltid, så länge jag spelat med Kalle, kört den där. Och vi har spelat ihop i hela mitt liv. I och med att det inte kan bli offside på inkast är det ju bara att ligga hur långt ner som helst. Någon måste ju droppa, men helst ska man göra det när de inte är med. Man kan få ner ett lag ganska bra på det sättet, säger Per Mettävainio.
Och just den kombinationen – Ahonen till Mettävainio – skulle publiken få se fler gånger. Närmare bestämt två vändor till. Först i den 21 minuten och senare i matchminut 52. Det sista gjordes när anfallskamraten Daniel Ahonen klackat den bakåt till Per Mettävainio – som sedan enkelt gjorde IFK Luleås tredje mål för kvällen.
– Det känns jäkligt skönt faktiskt. Det kan väl knappast bli bättre just nu. Jag gjorde nog hattrick senast för ungefär ett år sedan mot Sandviken så det var riktigt skönt att lyckas med det igen, säger Mettävainio.
Men Luleålaget skulle hinna med att göra ett mål till innan festen var över. Det blev ett konstnummer från Daniel Ahonen som gick förbi målvakten, höll kyligt i bollen och sedan klackade in hemmagängets fjärde och sista mål.
– Vi visste att de skulle slå mycket i bakrummet. Vilket passar oss jäkligt bra eftersom vi har en bra backlinje. Sen blev jag lite förvånad att de stod rätt högt upp. Det märkte vi ganska tidigt. Vi fortsatte bara att jaga bakrummet hela matchen. Det fanns så mycket ytor att jobba med, säger tremålsskytten.