Tränaren Fredrik Waara ville att hans lag skulle göra det svårare för Brage, slita isär backlinjen i sidled, hitta sina löpvägar och instick i luckorna mellan och bakom motståndarförsvaret. Men av det blev inget. Istället sprang de små, små mittfältarna rakt fram med bollen vid fötterna tills de kutade rakt in i en försvarsmur. Gång efter annan fanns det lägen att släppa ut på kanterna, att låta kanterna skicka in bollen i straffområdet till de nya anfallarna – men istället valde Sandlund, Pettersen och Wallin att vända hemåt.
I bästa fall.
I sämsta fall förlorade de bollen, Brage knackade en lång lyra bakom hemmalagets mittbackar Johansson och Baldwin, lät dem göra upp i löpdueller mot vindsnabba anfallarna Anders Johansson och Pontus Hindrikes.
Det gick, om vi ska vara ärliga, sådär. Jag vet inte ens om Johansson och Hindrikes är särskilt snabba alls – de såg bara ut att vara det.
IFK Luleå var sargat av skador, det syntes mest bakåt. Emil Johansson är den som oftast tar de defensiva djupledslöpningarna, men han är hjärnskakad. Vladimir Lazarev är den som oftast sätter press på motståndarnas bollhållare så de inte får tid, men han är också hjärnskakad. Waara tyckte ändå att han har rätt att kräva mer av de spelare som fanns tillgängliga och det har han väl rätt i.
Men skador spelar roll.
Mål spelar ännu större roll.
I den senaste matchen, premiären borta mot Akropolis, gjorde monstermålvakten Vladimir Sudar ett av sina sällsynta misstag. Han gick ut för långt, krockade med jätten Luca Gerbino Polo och fick se honom rulla in 2–2 i tom kasse.
Mot Brage kom en ny svårbedömd situation. Den här gången valde Sudar att stå kvar, hans försvarslinje trodde att han skulle komma ut och... Ja.
Akropolis mål gav Brages mål – som gav IFK Luleå stora skälvan.
Stabilare än så är inte det här nybygget än – och när det här laget saknar tro är det högst mediokert.
IFK Luleå spelar fotboll på sitt sätt, i medgång är det vackert, i motgång mest frustrerande. Bollen ska rulla, rulla, rulla, helst framåt men annars går det bra med bakåt och i sidled också. Rullandet är berömvärt ur ett filosofiskt perspektiv men här, i verkligheten, måste IFK bli bättre på att spela mer vägvinnande, säkrare på sin egen kapacitet.
IFK Luleå kommer att möta lag som Brage fler gånger den här säsongen. Lag som Brage bryr sig bara måttligt om hur de spelar – så länge poängen tickar in på kontot.
Just nu har de vitt skilda stilarna gett Brage sex poäng och IFK Luleå bara en.
Det är värt att fundera på varför.