Ibrahim Kallay har varit IFK Luleås bäste offensive spelare de senaste åren. Erido Poli gjorde succé i Huddinge – och på försäsongen. I den bästa av fotbollsvärldar borde det innebära en offensiv explosion. Problemet? I den norrbottniska verkligheten sa det bara fjutt, knappt ens det.
Innan mötet med Huddinge hade Poli bara gjort ett mål. Kallay? Inte ett enda.
Kallay och Poli är inte samma spelartyp, inte ens nära – men de behöver samma spelartyp som komplement. De behöver en snabb djupledslöpare, ingen av dem är det och det har varit ett problem.
Så inför Huddingematchen byggde tränare Waara om laget. Kallay gick ut på vänsterkanten i något som det vore tjänstefel att inte beskriva som Brolin-rollen från VM 1994. Poli stannade kvar inne i mitten – och fick ultrakompetente, smarte och snabbe Thomas Eriksson som anfallspartner.
Resultatet? Ett mål av Poli, två av Kallay (han sköt skottet som en Huddingeförsvarare styrde in) och fyra mål för ett lag som snittat ett framåt hittills.
Poli fick mer ytor i mitten eftersom Eriksson löper sönder försvar snarare än – likt Kallay – hela tiden söker bollen, gärna långt ner i banan. Kallay fick mer tid och plats ute på kanten – och när han klev in öppnade sig ett hav av yta för offensivt kompetente ytterbacken Anton Andersson.
Succé? Ja och nej.
– Egentligen tycker jag det handlar om vår allmänna inställning, snarare än ett taktiskt drag. Men visst, vi fick bra betalt, sa tränare Waara efter matchen.
Men:
– Vi kan använda det här i matcher där vi förväntas ha mycket boll. Mot till exempel Vasalund är jag mer tveksam.
Jag förstår Waaras invändning. Det går inte att kliva fram lika hårt med ytterbackarna och bjuda på kontringsytor när man möter bättre lag. Dessutom är jag, trots att Waara hyllade just det, lite tveksam till Kallays defensiva kompetens.
Mot sämre motstånd – till exempel Huddinge – är det däremot det perfekta verktyget.
I framtiden? De både offensiva essen måste lära sig att samarbeta på planen, IFK behöver fler mål.
Förhoppningsvis skakades både Kallay och Poli om tillräckligt av det här experimentet för att lossa proppen i ketchupflaskan.