Landslagsspelarna engagerade sig. Sociala medier kokade. IFK Luleås första kvalmatch mot Karlberg blev en jättesnackis – mycket beroende på att den startade efter midnatt.
– Vars man än är på stan har folk sagt att de läst om eller sett matchen. Det var overkligt. Jag fick sms av sonen i paus om att det var 9 000 som kollade på matchen, bland annat John Guidetti, säger IFK-tränaren Fredrik Waara efter att ha avslutat en löptur.
Han säger också:
– Nu såg jag på Facebook att det stått i någon tysk tidning med. Det är kul. Men nu är det dags att börja fokusera på att prestera på söndag.
Söndag, ja. Då spelar IFK Luleå sin andra kvalmatch – och den viktigaste matchen sedan Fredrik Waara tog över som huvudtränare 2010.
– Jag tycker att de analyser vi hade gjort innan första matchen stämde rätt bra. De är ganska vassa i kantspelet och en stor forward som är jobbig att tas med. Jag tycker att kryss i den första matchen var rättvist. Vi gjorde det bra utifrån våra förberedelser. Sen vill jag att vi ska springa lite mer på söndag, men det tror jag att vi kommer göra eftersom vi inte har varit på resande fot i tolv timmar då, säger Waara.
Vad blir viktigt?
– Att vi vågar spela. Men vi har haft lite träning på det här med, vi hade en måstematch mot Forward, en måstematch mot Carlstad ... Det känns som att vi börjar bli vana med det nu. Nu är det vinna eller försvinna som gäller.
Ni ska våga, säger du. Är det inte lätt att det blir tvärtom – att man blir rädd för att förlora? Ni åker ändå ur vid torsk.
– Det är klart att det finns såna tankar hos alla, både spelare och ledare. Men det gäller att fokusera på prestationen och inte att tänka på eventuella konsekvenser.
– Det är viktigt att prata om det här. Många har känslor och tankar, man ska inte låtsas som att det bara är roligt. Även om jag tycker att glädjen är större nu, än rädslan och tankar som ”vad händer om de gör ett mål?”. Men det är sånt man måste fundera över, säger Fredrik Waara.
– Negativa tankar finns hos alla människor. Men sitter man där och tror att man är ensam om att ha det, då blir det jobbigt. Pratar man om att de flesta har det så blir det lättare att fokusera på prestationen, tror jag.