Glädjen var max-imal.
– Fantastiskt skönt. Det målen kan ha stor betydelse både för mig själv och för klubben. Det kan ha varit vändpunkten, säger han.
Att IFK haft problem med målskyttet hela säsongen är inget nytt. Det såg länge ut att vara samma visa i Norrlandsderbyt. IFK skapade mycket, men fick inte in bollen.
Men IFK Luleå kan faktiskt göra mål och belöningen kom till slut. Och det var inga mål vilka som helst. Det första var ett drömmål signerat Sebastian Sandlund.
Han fick passet från Patrik Pettersen.
– Det var perfekt, snett inåt bakåt. Det var bara att raka in bollen, säger Sandlund.
Men då är målskytten blygsam för det var en drömträff i nättaket. Ett mycket vackert mål. Det var säsongens andra för Sandlund. Det första kom mot Piteå.
För Max Wårell var det säsongens första fullträff.
Han började på bänken men kom in i stället för Joel Rajalakso efter 82 minuter. Åtta minuter senare var han matchhjälte.
– Jag fick passet från Tomas (Eriksson) som hittade mig mellan två backar. Med tanke på vår andra halvlek tycker jag vi vann rättvist, säger Wårell.
Visst gjorde IFK rätt för segern. Och det var ungdomarnas match. Wårell är 20, Sebastian Sandlund 19.
Viktor "Viggo" Petterson är också 19. Han fick chansen som ytterback sedan Kalle Norrbin och Emil Johansson tvingats lämna återbud på grund av förkylning.
Pettersson tackade för förtroendet och spelade rutinerat och med säkerhet. Över huvud taget var det en bra försvarsinsats av IFK med Linus Johansson som kungen i backlinjen.
Men i den första halvleken handlade det om gamla synder från IFK:s sida. Flera chanser men inga mål. Joel Rajalakso var den store sumparen. Han hade tre bra lägen med kom inte närmare än ett stolpskott.
I stället kom Umeås ledningsmål som en kalldusch från ingenstans. Dillan Ismail screenade bort bevakningen på en hörna och nickade in 0–1 bakom en fastvuxen Vladimir Sudar.
Men efter en halvtimme tog IFK Luleå över matchen, spelade sevärd fotboll och efter paus kom utdelningen. Pierre Boman sprang flera mil på sin kant, Patrik Pettersen och Sebastian Sandlund började hitta luckorna på mitten och på högerkanten var Anton Andersson hela tiden spelbar.
– Det finns mycket att glädjas över. Jag är mest nöjd med hur grabbarna jobbade tillsammans och för de två vackra målen. Det är kan förhoppningsvis vara vändpunkten, säger tränaren Fredrik Waara.