Eliasson, som tränat med Kiruna de tre senaste somrarna, valde att titta på klubbens inledningsmatch mot Notviken från läktarplats innan hon klockan halv tolv på natten (!) klev på för spel mot Lira. Detta efter att ha kommit hem klockan fem föregående kväll...
– Det hade varit tufft att sitta hemma i soffan och påminnas om OS överallt så jag tänkte att det skulle vara skönt att komma hit och koppla bort lite, säger hon med en ton som inte är den gladaste.
– Jag är väl inte på mitt bästa humör, nej. Det är svårt att smälta – om någon vecka kan jag säkert tänka tillbaka men det sätt vi gjorde det och torskade bronsmedaljen på, det är j–vligt surt alltså.
– Så just nu känns det bra att vara här, tillägger hon och skiner upp en smula.
Men vad säger man i Munksund om att du kliver in i en fotbollsturnering mitt under brinnande säsong..?
– Jag har inte skvallrat för tränaren...han skulle nog bli lite purken, bekräftar hon och fortsätter:
– Var väl lite egoistisk men jag kände att jag ville koppla bort, för mitt eget bästa.
Nu lär inte Kirunas resultat ha höjt Eliassons humör: 1–3 mot Notviken och 0–2 mot Lira innebar att klubben missade söndagens slutspel. Bättre gick det då för just "Notas" som till slut vann turneringen efter 1–1 (målen av Elin Nilsson och Elin Forsberg) och straffläggning mot Alvik i finalen.
Herrarnas slutdrabbning blev en klassisk kraftmätning mellan IFK Luleå och Boden – en match som i vanlig ordning spelades på liv och död mellan rivalerna. IFK hade en aning övervikt i spelet och 1–0 efter första 30–minutershalvleken, målet sedan en ren Linus Johansson kunnat skarva in en hörna vid högerstolpen, men Boden var ändå klart med i matchen.
Tills turneringens märkligaste mål, 2–0 bara minuter in i andra halvleken. Tomas Eriksson följde en lite för lång boll mot Bodenmålvakten Erik Torstensson – som misslyckades med att klistra och i stället tappade bollen förbi sig. Eriksson hade bara att jogga förbi och skulle rulla in bollen i det öppna målet när han snubblade och sånär brände årets mest givna läge. Med ett nödrop kunde han peta in bollen längst uppe vid högerstolpen.
– Vete f–n vad som händer...tänkte att nu ska jag ta det lugnt, är ju ensam, och så blev det lite väl lugnt, säger skytten och flinar.
– Tänkte ta den på uppstuds, tänkte först vänta en studs till men då hade han kommit för nära och så blev det väl att jag tänkte för mycket, säger Torstensson om tavlan, skakar på huvudet och tillägger:
– Men bättre att det händer här, i en cup, än i seriespel...
Annars var det alltså det gruffiga spelet som präglade matchen.
– De här lagen är så vältränade att vi klarar det. Roligt, det ska smälla litegrann och vi kommer ju ändå levande ur det, konstaterar IFK–kaptenen Kalle Norrbin som i huvudsak är nöjd med turneringen.
– Absolut, laget känns jättebra och jag tycker vi visar det här i cupen, avslutar han.