Efter en intensiv fotbollsmånad med världsmästerskapet i Brasilien i fokus njuter Jonas Eriksson nu av en tids ledighet. Han är fortfarande besviken över att han inte fick chansen att döma VM-finalen. Det uppdraget gick istället till italienaren Nicola Rizzoli.
Men i takt med att dagarna har gått och Eriksson fått mer perspektiv på veckorna i Sydamerika har han kunnat fokusera mer och mer på sin och teamets prestation.
– Jag hade jättegärna velat döma finalen, eftersom jag tycker vi förtjänade den och jag tycker vi är kompetenta. Det finns en besvikelse att vi inte fick den, säger Jonas Eriksson innan han fortsätter:
– Å andra sidan inser jag mer och mer att vi har gjort något väldigt, väldigt bra. Vi kan vara nöjda med vår insats. Det är ingen som kommer ihåg något negativt.
Efter hemkomsten har Eriksson fått mycket positiv respons av många människor. Både för insatsen i VM och för det sommarprat han höll i Sveriges Radio P1 i lördags.
Han är glad och tacksam för det beröm han får och han är själv tillfreds med det han presterade i VM. Framför allt med hur han lyckades hantera de yttre omständigheterna.
– Det är enormt speciellt att vara på ett VM, med all press och stress och miljön runt omkring. Men vi visade, precis som i EM 2012, att vi klarar av det.
Eriksson håller just inramningen och atmosfären som det mest speciella med de internationella mästerskapen. Att döma världens bästa spelare är han van vid från Europa League, Champions League och enskilda landskamper. Men pressen som uppstår i EM och VM visar sig aldrig annars.
Eriksson tycker att han har visat att han klarar av att hantera den – mycket tack vare att han var med redan vid mästerskapet i Polen och Ukraina för två år sedan.
– När vi åkte till EM, och knappt kände killarna som var där och dömde, visste jag inte om jag klarade av det. Men nu vet vi med facit i hand att vi klarar av att hantera det, säger han och fortsätter:
– Det har skett jättemycket med mig som domare de senaste två åren. Det känns skönt.
Samtidigt som inramningen var den stora utmaningen i VM är det också det Jonas Eriksson tar med sig som det mest positiva minnet. Han berättar hur det var att kliva in till den första matchen han dömde, när USA mötte Ghana.
– De spelar Fifahymnen och vi går in. Vi var äntligen där och vi fick jättemånga grattis. Där och då gjorde vi debut och när vi gick in där kändes det helt fantastiskt. Det kommer jag alltid att bära med mig.
Eriksson nämner också Brasilien-Kamerun i den avgörande gruppspelsomgången som en av de absoluta höjdpunkterna i hans domarkarriär. Brasilien behövde en seger och trycket på läktarna i huvudstaden Brasilia var enormt.
De brasilianska spelarna pallade för trycket, vann med 4–1 – och det svenska domarteamet hyllades för sin insats.
– Det var helt gult överallt. Obeskrivligt, säger Eriksson om inramningen på stadion i Brasilia.
– Känslan att få vara med om det och lyckas prestera, det är enormt stort.
Efter att ha hållit i pipan i två gruppspelsmatcher i EM 2012 och dömt tre matcher, varav en åttondelsfinal, i VM 2014 undrar många vad som blir nästa steg i Jonas Erikssons fotbollsliv.
2016 spelas EM i Frankrike. Ett mästerskap som finns i Erikssons tankar. Men än så länge ligger det för långt fram i tiden för att uppta särskilt mycket fokus.
– En vasaloppsåkare som nyss gått i mål tänker inte alltid på nästa lopp. Det är jättekul med mästerskap och fantastiskt att vara en del av, men jag har respekt för tiden det tar.
Eriksson pratar om de enormt minutiösa förberedelserna och all träning som krävs för att vara domare i ett stort mästerskap. EM om två år kan han i alla fall skänka en liten tanke, men VM i Ryssland 2018 beskriver han som helt ogreppbart.
– EM vet jag att det finns där om två år, men nu ska jag gå tillbaka och döma allsvenskan och Champions League. Det känns som en utmärkt inspiration.