Det är lika bra att göra det helt klart: det är nervöst att öppna hemma i landets högsta juniorserie.
Det blir inte bättre av att 400 personer – riktigt, riktigt bra i dessa sammanhang och påfallande många ur A-lagskretsar - kommit för att inspektera vad ”junnisarna” kan åstadkomma i IFK Luleås högborg.
Lägg 1,5 timmars försening av Åtvidabergs rälsbundna transport på toppen så förstår ni: det fanns ett rejält isberg att smälta innan allt lirade. Men vilken islossning det blev.
Åtvidaberg hade runnit förbi ytterbackarna med skrämmande många anfall, anfall som bara stoppades av en lysande Simon Bandh i målet, när Viktor Pettersson i 58:e minuten hittade in till toppforwarden Max Wårell från sin kantposition. Wårell hade egentligen väl mycket surr runt omkring sig och rejält avstånd till mål men valde ändå att testa skott.
– Får en bra passning, driver inåt och drar ett ganska maskerat skott, beskriver han bollen som gick i en vid båge över bortamålvakten, touchades och landade strax under ribban.
– Såg ju att målvakten var långt ut och hann tänka att jag provar, tillägger skytten som genom målet blir åtminstone smått historisk.
Även om ”Åtvid” dittills fått hitta upp lite för enkelt hade det verkligen inte saknats hemmachanser. Strax efter 1-0 rullade högeryttern Viktor Pettersson in ett mål som dömdes bort och de som verkligen pressat motståndarbackarna var vänsteryttern David Mörsare och mittkollegan Ludvig Karlsson. Båda ruskigt snabba i sina löpningar på snart sagt varje omställning, kontrollerade med bollen och på mer eller mindre allt som nådde Wårell eller Pettersson. Därmed var det inte mer än rätt att Mörsare också fick utdelning när han i 72:a nickskarvade in högerbacken Johan Zingmarks boll. Vid det laget hade också IFK full kontroll över matchen.
– Riktigt skönt, börjar Mörsare apropå målet och fortsätter:
– Det är sant att det rann igenom mycket i första. Jag tror det var just nervositeten – sedan släpper det i andra och då får vi det att funka, vi tappar inte lika mycket boll och då funkar ju offensiven också bättre.
Imponerande bra, som sagt. Under sista minuterna fram till avblås gav publiken de lätt överrumplade juniorerna stående ovationer, ett läge inte ens tränaren Per-Håkan Taavo varit beredd på.
– Vi trodde väl aldrig riktigt att vi skulle kunna prestera så här bra. Visst var det nerver innan, ingen sa ett ord i omklädningsrummet, men efter 1-0…de här killarna är duktiga, fantastiskt kul, berömmer han.
Målen: 1-0 (58) Max Wårell, 2-0 (72) David Mörsare.